Kommer jag våga ta steget?????

Nu gå dagarna fort och visst kan jag tycka att hösten är mysig, men den hade varit ännu mysigare om jag inte hade känt mig så ensam. Ibland kan jag komma på mig själv med att känna mig som världens mest ensamma människa. Men så är det absolut inte. Bara för att man bor själv och inte har pojkvän så har man så mycket i sitt liv som gör att man inte är ensam. Jag har snälla föräldrar som jag vet är lite dåliga på att säga men som skulle göra precis allt för mig. Jag har många vänner och en syster som jag aldrig skulle klara mig utan. Sen är det alltid så att de kan driva mig till vansinne men sådana känslor är aldeles säkert ömsesidiga. Så ensam är man ju inte men man kan ju ändå känna sig väldigt ensam.Mycket av det som har hänt i mitt liv de senaste året är ju rätt så stora prövningar i livet och att sedan behöva tackla allt detta själv det är en stor utmaning. Mina vänner och familj har ställt upp för mig på ett helt underbart sätt men det är ju ändå jag som lever med detta varje dag och vissa dagar är allt jättebra medan vissa dagar är väldigt motiga. Men samtidigt så känner jag mig starkare än på mycket länge, vilket jag också känner i många situationer. När jag var på bröllop för någon vecka sedan så satt alla tjejer och torkade tårarna hela tiden medan jag fick lite tårar i ögonen när prästen berättade hur han hade firat och när det hölls lite tal under festen. I vanliga fall så hade jag gråtit genom hela vigseln och alla talen som alla andra tjejer gjorde men på något sätt så har jag blivit lugnare med sådana känslor, bara det är helt otroligt för jag är en väldigt sentimental människa av mig. På bröllopsfesten så träffade jag en kille som jag har träffat genom bröllopsparet tidigare och jag har tyckt att han var väldigt trevlig och man kan väl säga att jag är lite intresserad av honom. När vi dansade under kvällen så pratade vi lite och han sa till mig att jag skulle gå ut och på date med lite olika killar. När han sa det så blev jag helt nollställd visste inte riktigt vad jag skulle säga. Till sist svarade jag att det är inte så lätt, nej det förstod han också men att man kanske skulle börja med det för att ta ett steg i taget. Några dagar efter när jag funderade på vad han sa så kom många tankar tillbaka till mig.Visst vill jag gå på date med killar men jag är så otroligt rädd. Visst en date är väl oskyldigt, men jag är rädd för att lämna ut mig för någon på det viset. När mitt ex ringde och berättade för mig att han hade träffat en ny tjej bara veckor efter att vi hade gjort slut så kände jag mig så fruktansvärt värdelös, jag önskar abslout ingen i hela världen den känslan inte ens min värsta fiende. Jag har nog aldrig på mindre än 2 sekunder fått en sådan känsla att inte vara värt ett endaste dugg. Allt det som vi hade haft tillsammans de senaste åren var inte värt ett endaste skit. Det var allt detta som kom tillbaka till mig när jag började fundera på att ta steget att börja träffa någon ny. När alla de känslorna kommer så funderar jag på om jag någonsin kommer att våga gå vidare. Jag är så otroligt rädd för att bli sårad igen Samtidigt så när jag såg mina vänner gifta sig så blev jag helt varm inombords för jag vill så gärna känna så för en annan person som dom känner för varandra. Man ser att det riktigt lyser om dom. De bara står där och tittar på varandra och allt är bara så perfekt. Det måste vara helt underbart att ha en människa som man kan titta på på det viset och att en annan människa ser på en på det viset, det värmer i hjärtat. När jag tänker på det så känner jag också att det måste vara värt att offra sig för kärleken om det är det som är priset. Att få allt de som de har.Men efter denna helgen när jag träffade en kille och vi dansade lite så kände jag att jag saknar någon att hålla om något helt otroligt mycket. När han höll om mig så kändes de så skönt. Vill bara ha någon hos mig att mysa med. Sen att jag har trott att det har varit en speciell kille som jag så gärna har velat ha, ja det har jag förstått nu att det har bara varit skönt att ha någon annan än mitt ex att tänka på. Men efter denna helgen så känner jag att jag så smått är på väg att låta mig själv gå vidare och träffa någon. Det händer säkert när jag minst anar det. Men han får gärna komma snart;)Jag har hittat en helt underbar låt som jag har kommit fram till att jag ska ha på mitt bröllop den dagen det blir aktuellt dvs. Den heter Somewhere Over The Rainbow och det är en version som Israel Kamakawiwo sjunger, den ska jag ha och dansa bröllopsvalsen till....Sov Gott!!!!