Man kan inte både ha kakan och äta den........

Att man inte både kan ha kakan och äta den är ju ett känt talesätt, som jag tycker är bra. Det är i så många situationer i livet som man skulle vilja göra både och men det går liksom inte.   Mycket av det som händer i mitt liv just nu handlar om just detta. Man kan inte både ha ett förhållande samtidigt som man vill vara fri till att göra som man själv vill, ja mer eller mindre iof, men på det stora hela så har man ett visst ansvar gentemot den andre. Praktikanten på mitt jobb som jag har skrivit om innan är i just i ett sånt skedde i sitt liv just nu. Efter påsk så satte hon och hennes sambo sig ner och funderade på hur det egentligen har det i sitt förhållande och om det skulle fortsätta tillsammans eller var för sig. Då kom de överens om båda två att satsa 100% på sitt förhållande och varandra och det kända båda sig trygga med detta beslut. Hon kände att det verkligen blev en nystart och blev lite nykär igen. Men i söndags morse så sprack fasaden som han hade försökt hålla uppe och nu var han helt säker på att han inte ville fortsätta. Så nu är det slut, de ska separera, dela sina saker, sälja sin lägenhet, ja helt enkelt börja ett nytt liv men var för sig.   Det är så plågsamt och sen en annan människa gå igenom något som man själv har gått igenom och som man själv så väl vet hur ont det gör. Jag kan inte säga eller göra någonting som helst för att lindra hennes smärta. Det enda jag kan göra just nu är att lyssna och ge henne råd och hon vill ha det. Sen ska man säga precis som man känner fast att det kanske inte är riktigt det hon vill höra just här och nu. Men ärlighet är bäst! Jag har sagt till henne att jag skulle ljuga om jag sa att det var lät, men det blir bättre och bättre för var dag som går och för varje dag som går så blir man starkare som människa.   Det lite komiska i hela situationen är att jag hör mig själv sitta och säga allt det som mina, helt underbara, kollegor satt och sa till mig för lite mer än ett år sen och jag vet att ibland kunde jag bara känna att jag hatade dom för vad dom sa. Men idag vet jag att precis allt som de sa hade de helt rätt i. Man får så många råd från olika håll och man väljer och lyssna på en del och strunta i en del. Där är speciellt ett råd som kommer ihåg och det var min närmsta kollega som  sa det till mig. Det var det första hon sa när ja ringde och berättade vad som hade hänt. Hon sa; - Kryp inte för honom! Nu har han sagt att han inte vill ha dig, välj nu att gå därifrån och inte böna och be honom att ta tillbaka dig. Behåll din värdighet och din stolthet. Om du bönar och ber och han fortfarande inte vill ha dig så förnedrar du dig själv mer och mer för var dag och till sist så är du ingeting i dina ögon. Du förlorar dig själv!   Idag kan jag säga att detta är det bästa rådet som jag nånsin har fått och inte en endaste gång frågade jag mitt ex om vi inte kunde ge det ett försök till. Jag bet ihop och tog nederlaget och idag så kan jag säga det och känna att det har stärkt mig något så otroligt och det gör att jag går mer rak i ryggen. Just detta försöker jag berätta för praktikanten och hon förstår vad jag menar, men hon vill ju bara ha honom. Jag förstår och jag vet hur det är, men jag har sagt åt henne att hon kommer tacka mig en dag och förstå vad jag menar.     Sen har det hänt mig en rolig sak. :) I fredags tog jag ledigt, för jag kände att jag behövde nån dag mer ledigt än bara helgen. Så jag tog mig en välförtjänt sovmorgon och när jag vaknade så körde jag och handlade och sen passade jag på att köra och hyra film. Tydligen så är där en man som har sett mig där i videobutiken och tagit mitt regnummer på min bil och kollat upp vem jag är. För i måndags så fick jag ett sms tidigt på morgonen. Det stod; Hej!:) Jag heter X och ville bara skicka en flirt till dig... såg dig på stan förra veckan.... ;-) Jag blev jätteförvånad och första tanken var, vem driver med mig??? Lite försiktigt svarat jag; hur vet du vem jag är? X;- Såg dig när du hyrde film och tänkte WOW!!! tog ditt regnummer "shame on me"   Sen har det messats mellan oss intensivt i 2 hela dagar. Lite kul faktiskt.... men han är äldre än mig, lite för gammal enligt mitt tycke, har barn och är mitt uppe i sin skillsmässa. Jag har fått veta en del om honom och han har skickat en bild på sig själv, mest för jämlikhetens skull, han vet ju hur jag ser ut.... Men sen har där vuxit sig fram en magkänsla hos mig och sent igår kväll innan jag somnade så bestämde jag mig för att när han skickade första messet nu på morgonen så skulle jag skriva att jag inte ville längre. Jag känner bara att han är mitt uppe i sin skillsmässa och rent formellt så är han fortfarande gift, eftersom det har barn under 18 år, och de bor fortfarande ihop eftersom hans nya lägenhet inte är färdig förrän i juli.   Jag känner att där är inte plats för mig i hans liv nu. Sen handen på hjärtat så har jag så kul just nu med att bara vara själv, jag gillar att gå ut och festa lite och träffa nytt folk. Jag träffade en kille för 2 veckor sen som jag är lite nyfiken på och som jag hoppas att jag träffar igen, men det tror jag eftersom vi ha gemensamma vänner. Visst jag blev sjukt smickrad av uppmärksamheten men det känns inte som det var rätt tid för oss. Han tyckte att det var trist och väldigt plötsligt påkommet, men accepterade mitt beslut. Han skulle höra av sig när han hade flyttat till eget boende och så skulle vi se hur vi kände då. Men han var tydlig med att poängtera att jag skulle höra av mig om jag ångrade mig. Men jag är säker på mitt beslut.   Nu är det dags att köra från jobb.... trevlig kväll!!