Vad händer nu då???

Så då är dagen som jag har väntat på med nyfikenhet, spänning och glädje över. Mina vänners bröllop. Det blev jättebra och det var så kul att få vara med och dela den dagen med dom. De har inte haft den bästa resan i sitt förhållande men ändå kommit dit. Det ger mig styrka, för då vet jag att man kan finna den sanna kärleken. Allt det som jag hade oroat mig för, det var inget att oroa sig för. Det var jättetrevligt på festen och visst märkte man att vissa personer inte visste riktigt vad de skulle säga till mig och vissa personer pratade inte alls med mig på hela kvällen. Men jag gick därifrån med en glad och positiv känsla och rak i ryggen. Samtidigt kan jag inte låta bli att ha känslan av att igår så avslutades ett kapitel i mitt liv. Det kapitlet med de vänner som de senaste 10-13 åren har varit de jag trodde var några av mina närmaste vänner. Men igår var det nog abslout sista gången som jag var på en fest med alla. Det är en lite vemodig känsla men ändå så är det ett avslut för mig och det känns bra för nu kan det bara gå framåt. Men man vet aldrig vad som händer i framtiden och kanske när jag minst anar det så korsas våra vägar igen på ett märkligt sätt. Det som känns absolut bäst är att visst kommer jag att sakna vissa saker och en del personer vissa mer vissa mindre men samtidigt så är detta slutet på det kapitlet i mitt liv och början på ett nytt och det känns jättebra. Känslan av att vara på samma fest som sitt ex för första gången utan att stå vid varandras sida var inte så farlig. Visst kändes det lite dumt vissa gånger man visste inte riktigt var man skulle ställas sig och mingla osv men allt löste sig till och det gick jättebra. Det kändes inte annorlunda när jag pratade med honom än när jag pratade med någon annan, så det känns skönt. Lite som en berfriande känsla att det verkligen är över, men det har det ju varit länge. Jag pratade en hel del med en trevlig kille som jag har träffat innan, men det känns lite konstigt för det känns som han har blivit väldigt bra vän med mitt gamla kompisgäng och då känns det inte som vi kommer ta steget till något mer än vad det är nu. Men man vet aldrig vi pratade mycket och han är jättetrevlig.Om några timmar väntar då brunch med bröllopsparet och deras föräldrar och alla kompisarna till bröllopsparet. Ska bli trevligt! Så hoppas vi att denna positiva känslan och glada humöret håller i sig och att vi får ett positivt besked imorgon om ett jobb!!!!