Överflöd med tankar.

 Har varit uppe i stort sätt hela natten. Jag har inte sovit så värst bra som ni kanske märker eftersom jag är uppe nu. Jag har tänkt så mycket på det som kommer hända (om det händer). Jag kan inte tänka ut vad jag skulle göra då. Jag har Marie, det är bra. Jag har mina andra fina vänner ,vilket också är bra men jag undrar seriöst om någonting kommer hjälpa. Det kommer fortfarande ha hänt. Det kommer fortfarande inte finnas någonting jag eller någon annan kan göra. Det kommer fortfarande ha hänt och jag kommer ej veta exakt hur länge det kommer pågå. Hur länge jag kommer behöva gå runt med ett moln smärt över huvudet. Vad ska jag göra?. Ska jag bara sitta här? Älska och glömma? Det går inte. Marie fattade igår. Jag märkte det, Amen to that. Amen to her for being such a good friend. Jag snackade bara om det, vad som skulle hända, vad jag ska göra osv och hon lyssnade. Hon klagade aldrig. Hon har aldrig gjort det. Aldrig! Nog sagt om det för nu, vill inte förstöra hela min dg. Vi får vänta, eller rättare sagt ... Jag får vänta och se vad som händer.