Tal till min älskade syster!

” Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går” sjunger stiftelsen i sin låt ” vart jag än går”Jag tror att alla människor har en väldigt speciell person, som man väljer att anförtro sig till och som man skulle ha det väldigt svårt att klara sig utan. För mig heter den här personen Malin Emelina Yngve. Tillskillnad från andra syskon bråkade vi inte speciellt mycket när vi var mindre, utan vi höll sams och du tog hand om mig när jag var ledsen. Men vi var inte perfekta syskon vi heller, utan vi tjafsade en hel del och det kan vi fortfarande göra, vi tjafsade och även nu, speciellt om vem som skulle få sitta i framsätet i bilen men det slutade oftast med att du vann, med tanke på att du är äldst. Det absolut starkaste minnet jag har från vår barndom är när du nöp mig i armen när jag inte lyssnade eller inte gjorde som du ville. Hösten 2006 åkte du till USA för att arbeta som au pair. Jag tyckte innan att det skulle bli skönt att få ta ditt rum och att få vara det enda barnet hemma. Men det jag inte visste om då, var att det skulle bli tomt utan dig och att jag skulle sakna dig något enormt. När vi åkte upp till Arlanda för att lämna dig var jag rätt så glad, du skulle möta Hanna där, en tjej du hade pratat med över nätet.  Efter att du hade checkat in och ni skulle gå vidare mot planet och mamma hade kramat om dig, så skulle pappa göra det, då sprang jag mellan och kramade om dig och jag började gråta. Jag ville inte släppa dig, jag ville inte låta dig åka. Jag ville ha min syster nära mig precis som tidigare. Vi hade kontakten över msn och vi camade. Du var borta ca 1,5 år, jag tänkte på dig rätt ofta och varenda natt sa jag god natt till dig för mig själv när jag låg där i sängen. Det blev en vana för mig. När du kom hem bestämde du dig för att studera vidare och hösten 2008 flyttade du till Örebro för att studera till lärare. Det blev tomt utan dig, du fanns inte längre hemma eller i samma stad. Utan du var 10 mil ifrån mig, 10 mil är inte speciellt långt. Men jag kunde inte längre träffa dig varenda kväll, men jag kunde fortfarande prata med dig när jag ville. Men att veta om att du inte längre var nära, det gjorde lite smått ont. Jag hade mina stunder då jag saknade dig lite extra. Nu mera bor du i Örebro och vi ses lite titt som tätt. Ibland ses vi oftare och ibland ses vi mindre. Nu när jag har blivit äldre har det blivit svårare men vi försöker i alla fall att fortfarande ses. Under mina 18 år har jag alltid kunnat räkna med dig, alla gånger jag vart nere och behövt uppmuntring har du funnits där för mig, peppat mig och trott på mig. Du är en person jag ser upp till. Så länge mitt hjärta slår, vet jag att du kommer vara med mig vart jag än går. Du är min älskade syster, den jag skulle ha väldigt svårt att klara mig utan och den jag älskar över hela mitt hjärta.