Till min Tove

Så, Tove. Nu är det såhär. Du stack. Du lyckades undkomma mig och jag sitter nu kvar här i svinkalla Sverige där rasisterna igår kväll kom in i riksdagen och blev det tredje största partiet i detta land. Jag funderar på att sticka. Komma till dig och bygga bo under din säng. Skita i all jävla politik. Men sen så behöver ju Sverige feminister trots allt. Om jag får önsketänka så skulle jag vara hos dig just nu iallafall.    Nu till något roligare; Jag spillde nyss philadelphia-ost på mina byxor så det ser ut som intorkad sperma mellan mina ben, gott. Åh, jag sitter på Bibliotekscafet och käkar, inte vid bordet vi satt men nästan. Livet här rullar på, utan mormor, utan vänner och utan dig. Och jag vet att det rullar på hos dig med, det är de viktigaste.    Din rumskamrat kan jag komma och läxa upp om du vill, kanske ge henne lite finskt stryk? Hon verkar vara en pain in the ass för att vara ärlig. Jag skulle inte stå ut! JAG SKULLE BLI ARG. (argare än vad jag är i vanliga fall alltså)   Vad mer finns det att säga? Det börjar bli kallare här, hösten är på väg. Jag vill ha sommar. Så jag låtsas som att sommaren fortfarande hägrar här. I mitt huvud är det fortfarande varmt och härligt.   Jag saknar dig!♥