Dålig uppdatering, men starkare än någonsin!

Ja, nu har jag varit alldeles för dålig att uppdatera min blogg, jag vet! Haft FÖR mycket att göra som gjort att jag lagt bloggen på hyllan ett tag. Men, att ha fullt upp och många bollar i luften är nog ganska bra för mig! För jag hinner inte tänka så mycket på "Det" då.    Nu när allt börjar rätta till sig med kropp och knopp så känner man ändå att man varit i sin egna lilla "bubbla" väldigt länge. Och då när man kommer "ut" i verkligheten igen så upplever (i alla fall jag) att man är lite "skör i själen". Men samtidigt så stärker jag mig bara för varje dag som går av någon anledning. Att gråta ur sig ibland är bara ett sätt för kroppen att rensa, och få ut skiten. Vilket jag faktiskt känner. Vissa kan kalla mig "känslig" just nu, men jag kallar det rensning av allt skit som legat i själen allt för länge.    Den senaste tiden har jag märkt att personer runt om mig kan ha haft svårt att förstå att jag inte svarar direkt på ett sms eller när dem ringer. Men förklaringen är ganska logisk. Jag har två små trollisar som springer efter mig vart jag än går och pratar som om dom har hörlurar på sig, och jag KAN inte gå med telefonen i handen dygnet runt. Det går ju inte. Och det förstår ni nog också! MEN, jag ser så småningom att jag faktiskt fått sms och samtal då jag faktiskt också ringer upp eller skickar tillbaka, så tro inte att jag inte vill svara ;) Ensamstående tvåbarns mamma är inte alltid en dans på rosor, men jag älskar mina små änglar <3 och="" min="" familj="" mina="" underbara="" v="" nner="" br="">  Jag är så glad att jag har mina underbara vänner och alla andra underbara människor runt omkring mig, som faktiskt accepterar mig för den jag är och inte för någon dom tror att jag är.    Jag mår bättre och bättre för varje dag och det där med att få igång magen igen och tarmarna efter dessa två år och alla tankar - dom försöker jag inte tänka på så mycket. Det kanske är därför som jag har "häcken full" hela tiden? För att inte tänka så mycket på "Det". Och det hjälper faktiskt! Om inte mina barn är hemma, så sysselsätter jag mig med annat. Som i helgen, då jag och finaste E tog med oss cyklarna och satt oss på stranden, både fredag och lördag, och bara njöt, skrattade och hade kul. En sån liten grej som kan få en att må såå fruktansvärt bra, va?! Helt otroligt vad vänner kan betyda för en.    Det där samvetet som man har när ens barn ska till sin pappa, det går inte att beskriva hur fruktansvärt jobbigt det är. Man får ständigt den där klumpen i magen, och ännu mer när dom säger att dom vill vara hemma med mamma. Jag har förståt att man kommer nog alltid få leva med det där samvetet som mamma. Men, jag kan hantera det på ett bättre sätt idag än vad jag gjorde förr, vilket var att jag hade dom hemma bara för att inte behöva se dem gråta, men vilket istället resulterade i att jag och D blev osams, vilket inte heller var kul.      Jag är glad och mår bra och jag blir bara starkare för varje dag som går.  Jag vet att det går och jag ska klara det.   Du kan också! Jag vet det.  Sopa bort skiten från axlarna och fortsätt kämpa. Det är värt varenda stund!    Jag kan, DU kan också!        Lev i nuet! Och lev fullt ut!          /Elin.