Finna ro

Jag har väldigt svårt att finna ro i mig själv, ja, inte vanligtvis, då är jag en ganska lugn person som lätt skulle kunna ligga i soffan och titta på film en hel dag, men nu sen två år tillbaka ungefär, så finns det en slags rastlöshet och "nipper" i kroppen. Jag hatar det! Och vissa dagar anstränger jag mig verkligen för att jag SKA ta det lungt, men då blir det nästan värre. Jag tror att jag inte riktigt kommit på hur jag ska göra för att allt ska vara "lagomt". Som igår när jag kom hem från mina föräldrars sommarstuga. Alice skulle få sova med mormor och morfar en natt och jag var HELT barnfri. Ja, och vad gjorde jag när jag kom hem? Det var tomt, tyst, ensamt, ödsligt, barnens leksaker låg utspridda på golvet efter att jag och lilltjejen bara lämnade allt och åkt på eftermiddagen efter att vi sovit alldeles för lång middag. Jag var helt ensam och jag skulle bara vara och försöka slappna av. Mmm, gick ungefär i 2 minuter sen började jag städa. Maniskt! Dammsög, skura golven, bädda rent i sängar, satt igång diskmaskinen, rensa kylskåpet och slängde sånt som var gammalt, damma, vattnade blommorna, tog en dusch - SEN var jag helt slut. Somande på stört i soffan med tvn på och där med missade jag det där viktiga kvällmålet som resulterade i att jag vaknade kl.01:00 i natt och skakade, var kallsvettig och var suddig i ögonen. Jag tog mig upp i köket och gjorde en macka och efter 20-30 minuter var det inte lika skakigt längre. Tanken slog mig, ,mina matrutiner fungerar 10 gånger bättre när mina barn är hemma.   Jag måste lära mig att lyssna på min kropp och vad som är bäst för den.   Ibland kommer den där ilskan inom mig, som de flesta av er nog känner igen. Den där ilskan som är så extrem så man bara vill ställa sig och skrika, rakt ut, galet högt. Och få ur sig skiten. Ställa sig och hoppa och sparkas och slå på den där j*vla säcken. Så känns det idag. När jag vet så väl att jag misslyckats och fått ett j*vla bakslag. Är jag värdelös? Nej, jag vet att jag inte är det med det känns så. Jag tänker så.   VARFÖR ska hela dagens alla timmar kretsa kring tankar om MAT och MOTION? Jag hatar det. och att sträva mot sina egna tankar varje dag, varje timme, varje minut gör mig smått galen. Jag fåt panik! Jag behöver semester. Och det är väl egentligen inte SÅ konstigt att jag tänker på det med tanke på att jag ska äta alla 4-6 gånger om dagen som alla andra mänskliga varelser. Men varför äter inte ALLA 4-6 måltider om dagen? För det gör vi ju inte. Vissa påstår att dom inte "kan" äta frukost på morgonen. Men efter att ha lyssnat på Giselas föreläsningar 2 gånger och läst hennes bok "Mattilåtet" typ 154306 gånger så förstår jag nu att majoriteten som inte äter frukost varje morgon är mer okoncentrerade, ofokuserade och löper större risk till övervikt än dom som faktiskt äter frukost varje morgon.   Efter 4 timmar utan att ha ätit börjar kroppen att knapra på sina egna muskler. Alltså, vi bör äta en måltid var 3-4e timme för att inte kroppen ska börja svälta. Frukost, lunch, middag och 2-3 mellanmål får kroppen att må och fungera riktigt bra. Regelbundet och varierat!     Det ÄR tillåtet att göra misstag ibland. Res dig upp och på´t igen bara! Jag klarar det, då klarar du det också!