Svullnad och ångest..

Känner mig som en michelingubbe. Jag känner mig svullen i hela kroppen och jag märker hur ofta jag faktiskt tänker att jag ska gå tillbaka till det jag varit i och levt med i två års tid, men nånting säger "NEJ! Gör det inte. det är inte värt det!" inom mig. En röst som påminner om mitt gamla glada spralliga och sociala JAG, den gamla glada Elin. Som säger "Fortsätt kämpa, du vet att det är värt det! Du vet att det blir bättre, men det tar tid. Stå ut och kämpa."   Jag SKA fortsätta, fortsätta kämpa och nå mitt mål. Få ett värdigt och lyckligt liv. Resan fortsätter, och jag är med! Jag kämpar vidare!     Idag var jag och min lilla tjej ut och åt lunch med fina M och hennes söta dotter M. Det var inte igår som jag var ut och åt eller fika direkt, men det gick faktiskt bra. Och det var en enorm lättnad inom mig efteråt, när jag tänkte att jag faktiskt klarat av det. Ännu ett framsteg. Jag är stolt!   Fått ångest vid ett tillfälle idag bara, efter middagen.. Jag hoppas över mellanmålet mitt på dagen eftersom jag ätit mig väldigt mätt vid lunchen. Ja, jag vet, det var jätte dumt. För innan middagen var klar så var jag vrålhungrig. Vilket resulterade i att jag åt väldigt mycket, tyckte jag själv. Och kände mig glupsk efteråt, men.. jag försökte intala mig själv att jag faktiskt inte ätit FÖR mycket och att det faktiskt bara var en tanke. En sjuk tanke från den sjuka sidan.. Jag fick inte lika mycket panik som jag fått tidigare, jag grät inte ens, vilket jag gjorde flera gånger per dag tidigare, men.. min erfarenhet ekar i huvudet på mig som säger:   En ångestattack varar endast i 20 minuter och den mest aktiva panikångesten varar endast i 10 minuter av dom 20. En ångestattack varar endast i 20 minuter för mer klarar inte kroppen av. Efter en attack blir man väldigt trött och tung i kroppen, vilket jag känt av jämt. Tänk då att dom här attackerna har kommit mellan 4-5 gånger om dagen (efter varje måltid) för mig tidigare. Jobbigt?! Ja, något!   Jag har aldrig "gillat" det jag gjort mot min kropp. Men efter den där vinternatten och allt jag varit med om med D så orkade jag inte längre. Att bli så psykiskt nedtryckt och dömd hela tiden - jag orkade inte. Jag kände mig så misslyckad, vilket jag faktiskt inte var. Jag inser först nu, att jag verkligen varit väldigt illa däran. Inte bara den där natten julen 2009, då jag hade en nära- döden upplevelse, utan också under tiden jag varit sjuk nu och åkt in ett X antal gånger till Falun.       Fysiska symptom  Anorexia nervosa påverkar det centrala nervsystemet och immunförsvaret. De fysiska symptomen är mycket många förutom den obligatoriska (provocerade) undervikten och de varierar mellan individer. De vanligaste symptomen är, men är inte begränsade till bland andra: Amenorré, dvs. menstruationsbortfall Kraftigt nedsatt immunförsvar Försvagade vitala organ Lanugobehåring över hela kroppen, ofta även ansiktet Tung andning Frusenhet Skakningar Yrsel Svimningsattacker Försvårad/långsam sårläkning Benskörhet Långsamma, försiktiga kroppsrörelser Hjärtrytmsrubbningar Lätt att få blåmärken Kronisk diarré/förstoppning Låg puls Torra slemhinnor Irritation/emotionell instabilitet Missfärgade fingrar Torr, fjällig hud Tunn och skör hud Grumlig urin till följd av försvagning av njurarna Klinisk depression Låg kroppstemperatur Sömnstörningar (svårigheter att somna/överdrivet sömnbehov) Trötthet Tröghet Eksem Vitamin-, mineral-, och järnbrist Fysisk och psykisk svaghet Dim- och/eller dubbelsyn Muskelförtvining Illaluktande andedräkt Vattenansamling i mag-tarmkanalen Tätt insjuknande i sjukdomar såsom förkylning Allmän sjukdomskänsla Total oförmåga att tolka/ens känna hunger, mättnad och törst Ständig hunger och törst Sköra tänder Sköra naglar Kalla händer och fötter Torrt, fnasigt, livlöst hår Bortfall av hår. Svälten leder till att fettdepåer töms och muskler förtvinar, kroppsfunktionerna nedsätts eller upphör i långt gångna fall. Hjärnan som till stor del består av fett kan minska i volym, även om kroppen prioriterar hjärnan vid svält. I extrema fall kan skador uppstå som är jämförbara med de man får av alkohol. Ämnen som tex. ammoniak, som produceras i samband med att musklerna förstörs i kroppen, är illaluktande och en frän lukt kan kännas från anorektikerns hud eller mun. Anorektikers tänder tar lätt skada på grund av två orsaker: för det första löper man stor risk att inte få i sig tillräckligt med kalk och kalcium, vilket leder till att även benstomme och skelett lider. Skelettet utnyttjar tändernas förråd av kalcium och detta gör tänderna mycket svaga. För det andra är det troligt att tänderna fräts på grund av självframkallad kräkning. Som vid all annan svält kan anorektiker drabbas av olika bristsjukdomar, inkluderat tex. marasm. I långt gångna fall blir hjärtat lidande, och det händer att anorektiker får hjärtattacker, vilket även är en av de vanligaste dödsorsakerna kopplade till sjukdomen. Vid oavbruten svält avlider personen ofrånkomligen, det är aldrig frågan om, utan när. Anorexia nervosa i sin obehandlade form är dödlig. De vanligaste dödsorsakerna är hjärtstillestånd eller hjärtattack som följd av svält och utmattning, att magsäcken brister vid eventuellt självframkallad kräkning samt självmord som följd av den kliniska depression sjukdomen medför. Vissa avlider genom hypoglykemisk koma. Sjukdomen är i de flesta fall möjlig att bota, men det är svårt och i många fall kan det ta flera år. En tillfrisknad patient löper även risk att återfalla eller utveckla bulimia nervosa, många har svårt att föreställa sig ett liv utan sjukdomen som de antagit som en personlighet och trygghet. Många patienter förnekar vidare att de är sjuka och vill inte behandlas vilket gör att det svårt att bryta sjukdomsmönstren. En anorektiker beter sig som en missbrukare såtillvida att vikten är det enda som upptar tankeverksamheten.[4][5] Psykiska symptom  Gemensamt för de flesta anorektiker är att kroppen är det mest centrala i livet och tillvaron. Den sjuke är besatt av att känna sig smal, slank och lätt, och kan börja undvika vissa kläder som denne tror sig se tjockare ut i. Den sjuke kan även bli fäst vid ett visst plagg som får denne att känna sig smalare. I vissa fall försöker anorektikern bära bylsiga kläder för att "gömma" sig, vidare kan en anorektiker bli helt paralyserad av att bära tighta kläder som kan få denne att upplevna "svullnad" och därmed inbillad viktuppgång. Många anorektiker är hysteriska kring motion och reglering av energi-/näringsintag, medan en del kort och gott slutar att vilja äta. Vissa anorektiker får en enorm energi till överdriven träning, medan andra inte har någon ork för vare sig motion eller andra vardagliga aktiviteter (vilket då ofta är kopplat till depression). Jämförande med andra människor i omgivningen och kända personer såsom sångerskor, modeller och filmstjärnor är vanligt. Ofta hakar anorektiker upp sig på speciella kroppsdelar och gör allt för att försöka uppnå sin förvrängda bild av den perfekta kroppen samtidigt som de aldrig kan sluta, utan sätter upp nya mål när de gamla har nåtts. Den sjukliga rädslan för viktuppgång är det mest karaktäristiska symptomet på sjukdomen, och normalt brukar anorektiker göra allt för att inte behöva konfrontera sig själva med situationer som kan få dem att känna sig tjockare. Maten har förvandlats till en förvrängd symbol, svår att tolka även för den sjuke själv som ett exempel kan påkommas sitta och lusläsa illustrerade kokböcker för att sedan frenetiskt börja motionera för att kompensera det den "unnat" sig, det vill säga tex. kollat på bilder på mat. De flesta anorektiker är fixerade vid det de avhåller sig från. Kaloriräkning är ett mycket använt "redskap". Nattliga drömmar om mat och festmåltider är vanligt förekommande. Vidare kan ätstörningen utveckla sig till en form av självkontroll, att den drabbade blir euforisk av att lyckas skippa måltider och att denne tycker sig ha "misslyckats" med sig själv som person om den hamnar i en sådan situation att den måste äta. I många, ofta särskilt långt gångna fall har sjukdomen en tendens att bli en del av identiteten fram tills att behandling ger resultat. Diagnos  För att diagnosen ska kunna fastställas måste patienten uppfylla vissa kriterier, varav de somatiska (fysiska) är: Vikten understiger minst 15% av den förväntade (minst 15% under normalviktsgränsen) dvs. en undervikt på BMI 17,5 och nedåt. Hos barn en vikt som bara är 85% av den förväntade enligt barnets individuella viktkurva. De psykiska kriterierna är: Patienten lider av panikartad rädsla för att öka i vikt, sk. viktfobi (uttrycket myntat av engelske professorn Arthur Crisp) Patienten har felaktig kroppsuppfattning Av dessa kriterier är undervikten och viktfobin de absoluta, som måste förekomma för att diagnosen skall kunna fastställas medicinskt. Om patienten inte uppfyller dessa (främst kriterium nr. 1) men tex. uppfyller de andra kriterierna ställs istället diagnosen ÄS UNS, (ätstörning utan närmre specifikation) tillsvidare patienten eventuellt gått ner ännu mer. En normalviktig kan inte vara anorektiker men kan mycket väl ändå ha sjukdomens snedvridna tänkande.[6] I fattigare delar av världen kan en annan variant av sjukdomen förekomma, som är sällsynt i västvärlden i och med att bl.a. utseendefixeringen är mindre i dessa områden. Denna variant kännetecknas i regelrätt självsvält, men utan viktfobi. De flesta av dessa anorektiker är inte rädda för att bli feta men föredrar ändå svälten framför att äta av psykologiska skäl. Denna variant är likväl ändå lika dödlig som den anorexia nervosa som domineras av viktfobi.       När jag mådde som sämst vägde jag 55 kg och mitt BMI låg på 15 = Under 16 är grav undervikt. Tror inte att jag behöver säga mer om hur jag mådde då. Tänk vad lite mat kan få en hjärna att fungera så bra och få ett hjärta att faktiskt fortsätta slå. Helt otroligt! Maten har blivit mitt livsnödvändiga, vilket ni "vanliga människor" säkert tycker är självklart, men det har det inte varit för mig. Men idag tror jag verkligen på att man faktiskt KAN blir HELT FRI från skiten och JAG ÄR REDO! Mer än någonsin. Jag vill se mina två underbara barn växa upp.   Nu ska jag gå och äta mitt kvällsfika sen krypa under dunet, för att sedan vakna till en ny dag med nya krafter och utmaningar. Resan fortsätter och jag är fortfarande med!