RASTLÖS ELLER ROTLÖS

Det är måndag eftermiddagen och den lediga dagen försvann i ett naffs. Jag har städat, tvättat och lagar nu mat i väntan på besök med podd som bakgrund. Om någons liv. Någon annans framgång. Helgen bestod av att fira kärleken i form av bröllop för A och K. Körning fram och tillbaka tog sin lilla tid, via Växjö och Kosta, men jag sov nästan hela vägen hem med ett avbrott för lunch. Jag var lagom sliten igår när vi kom hem och det kändes skönt att vara ledig idag men när jag väl vaknade upp fann jag oförklarlig krafsande inifrån och ut. Kanske är det min fot som verkar ha fått stryk efter GBG varvet som skapar den olustiga känslan jag har, känslan av att känna sig begränsad, eller så är det något större som gör sig påmind när tiden saktar in. Vem är jag nu? Mitt syfte och mina mål är otydliga och det skapar ett tvivel inom mig. Ska jag stanna för att satsa, ska jag göra något nytt för att landa? Jag har alltid varit så dålig på att ta det med ro. Jag känner ingen mening med det, när tystnaden ekar och mina händer söker sig till det som ger utdelning. När resan är gjord, tvättkorgen blir tom, dammråttorna sugs upp och köksbordet blänker. Det är tillfredsställande, det går att ta på och fyller fotolbumet, men känslan går återigen till meningslöshet när tiden saktar in. Jag bor i en lägenhet, har råd att både resa, handla och äta god mat. Jag har vänner och familj, en hund och god hälsa för tillfället. Ändå känner jag mig tom. Hur mycket ska glaset fylla? Jag hittar ingen balans och förstår inte dem som finner den. Jag tänker att det är inställningen i livet som är grunden för känslan av att känna balans, men trots att jag intalar mig att jag har det känner jag inte det idag. Idag är glaset tomt och jag vet inte vem jag är. X