Varför är jag sjukskriven?

Bild fotad av min grymma lillasyster. En snabb genomgång sedan senast. Det har hänt en del! Jag har fått jobb, på en djurbutik, Förlovat mig! (för exakt 1 år sedan idag), Gift mig! (augusti 2022) Och mycket mer, vill man veta allt jag har hållit på med kan man in och kika på min instagram. Men varför jag valde att börja blogga igen handlar egentligen om att jag har blivit sjukskriven. Depression och ångest, har jag blivit diagnoserats med. Det började med att jag fick Covid i början på året som sedan gick över till att min depression och ångest kickade igång, den tog sig från bagaget till framsätet på vad som känns en millisekund. Jag har tidigare haft både depression och ångest, framförallt social ångest och har blivit "frisk" från det och lyckats gå vidare med livet. Men detta kom som en käftsmäll och tänker jag tillbaka på det så är det inte konstigt att jag mår dåligt idag. Jag har inte accepterat mig själv att må dålig, jag har bara kastat bak alla dåliga känslor längst bak i bagaget för att låsa dörren och inte ens lite titta på det. Skjutit upp problemet så att säga, detta kom nu och "attackerade" mig då jag låg hemma sjuk i Covid och började tänka. Det låter så enkelt men det är det inte, det var inte att jag bara började tänka utan jag började också känna och förstå vad som faktiskt pågått i min kropp under en lång tid. Vad jag tror började allting gro redan så långt bak som när min mamma gick bort (det har jag skrivit om här) för 2,5 år sedan. Detta är något jag fortfarande inte arbetat med, det har jag också bara lagt ett lock på och försökt fortsätta som ingenting har hänt. Med detta har jag nog försökt låsa undan alla andra dåliga känslor också på grund av att försöker jag bearbeta en kommer jag behöva bearbeta alla, alla kommer blomma upp och ta över mig. Så har jag känt, det har fått mig rädd och det har fått mig att skjuta upp allting. Tills för några veckor sedan då det inte gick längre, alla ångest och alla känslor kom som en smäll och de var här för att stanna. Jag mår inte bra just nu, min ångest tar över mycket i livet och gör just nu att jag inte klarar av att jobba. Dagarna går och jag försöker låta mig själv känna de jobbiga känslorna, men jag försöker fortfarande trycka undan dem och vågar inte ta upp alla.  Har för 3 veckor sedan ungefär börjat med antidepressiva Fluoxetin, dessa har fått mig att må riktigt riktigt dåligt till en början men jag tycker nu när symptomen lagt sig inte att de gör någon större skillnad i mitt humör, det fortsätter dala neråt. Mina symptom i början var illamående, svimkänslor, huvudvärk och MYCKET ångest konstant. Detta har avtagit nu den senaste veckan men det känns bara som jag gått tillbaka till utan tabletter, vilket är inte där jag vill vara utan jag vill se att dem pushar mig åt rätt håll. Jag har kontakt med både läkare och kurator igen nästa vecka och då ska vi se hur vi går vidare med detta.