KRÖNIKA - reklamen på bloggarna

"Klockan är kvart över tio och jag loggar in på devote, precis som vilken vanlig dag som helst. Jag fortsätter med att följa den oskrivna ordningen, med andra ord klickar jag in bland kommentarerna.  Framför mig dansar de rosa rutorna upp, en efter en. Det är rutorna med kommentarer som väntar på att bli godkända. Det är två från Betty som har frågestund, och jag klickar irriterat på ”radera”. Jag bläddrar snabbt neråt, och snart dyker både Fabian, Albertina och Mia upp som vill det ena efter det andra. ”Kolla in i min blogg”, ”Följ mig med bloglovin”, osv. Men där, allra längst ner, i en identisk rosa ruta, finns en kommentar som skiljer sig från de andra. Det är en kommentar som visar att någon faktiskt brytt sig om att läsa inlägget. Den hopplösheten som växte sig starkare allteftersom Fabian och de andra dök upp, börjar sakta minska igen. Ett leende leker på mina läppar, i samma stund inser jag att det finns någon mer som valt att låta bli läsarjakten. Det leendet sitter fortfarande kvar, samtidigt som rutan framför mig färgas grön.

Nu är alla dessa namnen bara exempel, reklamen i sig är vardagsmat. Vi har alla stött på den, och den kommer fortsätta att ramla in. Då ställer jag mig frågan, vad är det för desperat person som skickar detta? Är man så rädd att läsarantalet inte ska vara tillräckligt högt i slutet av dagen, så att man måste försöka fjäska sig till läsare? I vissa fall vet jag att svaret är ja. Jag har själv sett det med egna ögon, hur det påverkar människor om de inte lyckas nå exakt det antalet besökare som de är vana vid att få. Besvikelsen lyser långa vägar. Ögonen ser ut att säga, ”har jag misslyckats nu?”.

Nej, det är inget misslyckande. Misslyckandet ligger i att skicka alla opersonliga reklamkommentarer. Att sjunka så  lågt, så att man använder någon annan för att själv få  synas, det är ett misslyckande! Är inte kommentarfälten där för att den som äger bloggen ska kunna få respons på det som man skrivit? Eller är det jag som har missat något? Kanske skulle det ha hetat reklamfält? Ju mer jag tänker på det, desto mer säker är jag på att det faktiskt är just det, ett reklamfält. För så länge denna hetsjakten pågår, så kommer det fortsätta ramla in mer reklam än respons.

Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan jag kan döpa tillbaka mitt reklamfält. Kommer bloggarna någonsin inse att det viktigaste är att blogga för sin egen skull? Blogga eftersom man tycker det är kul, och inte för att driva denna eviga läsarjakt? Självklart förstår jag, och håller med om att läsarna och responsen hör till. Men mår man verkligen bra av att blogga, om man måste jaga läsarna? Tycker man verkligen att det är så kul, om man måste tvinga sig till att få synas? Jag tvivlar på det. Det verkar helt enkelt inte rätt. Man ska inte behöva pressa både sig själv och andra, för att få bloggen att gå framåt, det ska komma naturligt.

Ni som skickar all reklam, tänk till innan ni gör det nästa gång! När ni kikar in på en blogg, klicka då inte på kommentera med en gång. Ta er tid, kolla igenom inlägget, och ge riktig respons! Det krävs inget stort, bara en liten, men personlig kommentar. Jag lovar, ni kommer inte förlora något på det. Snarare kommer det bidra till bättre stämning, och fler besökare. Människor uppskattar, eller åtminstone så gör jag det, ett par fina ord. De som gör reklam för sig själva väljs bort med en gång, men de som lämnar ett fint spår efter sig är värda att kolla på. Det säger att det finns en person där bakom, som faktiskt bryr sig om annat än att bara visa upp sig själv.

Så vad säger ni, är det inte dags för oss att vinka hejdå till reklamfältens tid?"


Skribent: Hanna