Sandra Beijer om "Det handlar om dig"

Sandra Beijer är bloggerskan som har ett långt arkiv fyllt med välskrivna texter som speglar hennes egna erfarenheter och händelser. I flera år har hon skrivit verklighetsskildrande krönikor som har hyllats av tusentals läsare, men nu ger hon sig in i den skönlitterära världen och debuterar med romanen ”Det handlar om dig”. En historia om två tonåringar, förälskelse och hur det är att uppleva pirrig kärlek för allra första gången.

Devotes Caroline Nyström träffade Sandra över en kaffe och pratade om boken, hur det är att vara 15 och kär, att inte kunna berätta om sina känslor och hur hon själv upplevde sin första stora - men superhemliga - förälskelse. 

Caroline: Grattis till boken! Hur känns det att den nu finns ute på marknaden?
Sandra: Tack! Det känns jättebra. Och lite knäppt. Men jag har jobbat med den så länge nu, så ”äntligen!” liksom.
C: När började du skriva den?
S: Jag började skriva på den i januari 2012 och skickade den till förlaget 2013 - och i dag är den mer eller mindre som den var då. Sedan har vi jobbat med framsida, redaktörsarbete och lite sådant i ungefär ett år. Så jag har hållit på med den i drygt två år.
C: Oj, det är lång tid. Men hur känns det i magen nu då? Är du nöjd med ditt arbete?
S: Ja, absolut! Det är jag verkligen.

C: Hur skulle du enkelt beskriva boken?
S: Den handlar om den första stora kärleken mellan två 15-åringar en höst i Stockholm. Deras knixiga förhållande och hennes knixiga hjärta.
C: Vad jag har förstått så är tonårskärlek och den första kärleken lite av ditt favoritämne. 
S: Ja, jag tycker att det finns något spännande och fint med när kärleken upplevs för första gången. Man känner sig väldigt ensam i sina känslor och det blir så storslaget på något vis. Första gången det händer - ever! Så jag kände att jag ville och behövde skriva om just den kärleken.
C: Hur minns du din första kärlek?
S: Jag var förälskad många gånger från att jag gick på dagis till typ ettan på gymnasiet. Då fanns det en kille… Alltså jag kunde inte ens sitta bredvid honom på lektionerna för att jag svettades så mycket av att vara i närheten av honom.

C: Visste han inte att du var kär i honom?
S: Nej. Han fick reda på det långt senare, men då blev det inget. Jag var väldigt bra på att hålla mina känslor hemliga.
C: Varför berättade du inte för honom hur du kände?
S: Jag var livrädd. Det värsta som kunde hända var att han skulle få reda på det. Jag hade ju ingen aning om vad som skulle hända i så fall… Det fanns inte i min värld att han skulle kunna gilla mig tillbaka. Jag tänkte bara att jag var tvungen att vänta ut den panikartade förälskelsen. Och det tog ett år, sedan blev det bättre.
C: Hur skulle du beskriva den hysteriska förälskelsen? Alltså hur känns det att vara så kär i någon?
S: Den är ju febrig. Det är ju som att vara väldigt, väldigt sjuk, haha!

C: Det är nog många som håller med dig om det. Men tillbaka till boken och skrivandet igen… På din blogg skriver du mycket om dina personliga tankar och känslor, hur är det att byta ut det mot en påhittad berättelse och fiktiva figurer?
S: Det är verkligen något annorlunda. Men jag har plockat delar från mitt eget liv faktiskt. Kanske en tredjedel av det som händer i boken har hänt på riktigt och flera av karaktärerna i boken har liknande personlighetsdrag som mina vänner.
C: Hur kom du på titeln ”Det handlar om dig”?
S: Boken hette faktiskt inte så från början. Ganska länge så hette den - jättelång titel - ”Det gör inte ont, men det känns som att det gör det. Det känns som att det gör så jävla ont.”
C: Den var lång! Men fin.
S: Ja, men det var ingen som kom ihåg den så min förläggare sa att det var nog bättre att komma på en ny titel. Och boken är ju skriven lite som ett brev, man får aldrig reda på vad huvudkaraktären heter eller vad han heter. Så vad boken handlar om är ju honom… ”Det handlar om dig”. Och så älskar jag Veronica Maggio och hon har gjort en låt som heter ”Alla mina låtar” där hon om och om igen sjunger ”det handlar om dig, det handlar om dig, det handlar om dig”. Den är så sjukt fin! Och det är en vacker mening i sin enkelhet.

C: Huvudkaraktären i boken är 15 år gammal. Vad skulle du vilja säga till dig själv som 15-åring?
S: Det låter kanske klyschigt, men ”det blir bättre”. När jag var 15 längtade jag bara ut och iväg till något annat. Så jag skulle säga ”det blir bättre och jävlar vad du kommer få hångla senare”.
C: I dag är du ju tillsammans med din pojkvän Magnus. Vad är skillnaden mellan att vara en förälskad tonåring och att leva i ett förhållande som 29-åring?
S: Jag blev inte ihop med någon förrän jag var typ 20 år, så jag har aldrig haft ett riktigt tonårsförhållande. När jag var tonåring var jag bara konstant olyckligt kär och längtade efter killar jag inte kunde få. Vilket jag tror man gör när man är tonåring, man är jäkligt förälskad och känner väldigt mycket. Och framför allt så är man så sexuellt frustrerad. Man vill ju hångla!
C: En konstig fråga kanske… Men vad är bäst, en pirrig och lite olycklig tonårsförälskelse eller ett vuxet och seriöst förhållande? 
S: Pirret försvinner aldrig. Jag är lika kär i folk nu som när jag var 15. När jag träffade killen som jag är ihop med, Magnus, så trodde jag att jag skulle darra sönder när vi fikade första gången. För jag tyckte han var så fin! Och jag känner lika mycket nu som då.
C: Åh, vad härligt! Men du, sista frågan: Kommer det några fler böcker?
S: Ja, om jag får önska. Jag skriver en nu, men jag har inget kontrakt och har inte visat den för någon. Men jag försöker i alla fall skriva en bok till, en historia som inte har något med ”Det handlar om dig” att göra. Och jag har ingen aning om hur det kommer gå med den, men jag försöker i alla fall.

 

Besök Sandras blogg HÄR

 

AV: CAROLINE NYSTRÖM
carolinenystrom.se