Stress

Känner ni igen er i när ni inte hinner plugga? När ni inte hinner träna så mycket som ni vill? När ni inte hinner finnas som en bästa vän, dotter eller bara en kompis? När ni inte hinner lämna in inlämningen i tid? När ni inte ens hinner ligga i sängen och titta på er favoritserie? Stress, med andra ord. Ständigt stressar vi. För vad? Vi stressar för att vi vill prestera så bra som möjligt inom alla olika områden. Man vill hinna vara en vän som finns där i alla lägen samtidigt som man vill sätta ett A på matteprovet. Nu pratar jag inte bara om mig själv utan i allmänhet.

Ämnet psykologi som vi har i skolan just nu är ett favoritämne och får mig att fundera väldigt mycket. I dag pratade vi just om stress. Min lärare sa "Ibland är det viktigt att kunna sänka kraven på sig själv för att kunna uppnå idealsjälvet, det vill säga den vi vill vara", och det kunde inte vara mer sant än så. Vi är bara människor och vi kan inte alltid ha A i alla ämnen eller finnas där för alla varje sekund. Man måste sänka sina krav ibland, annars blir det bara för mycket. Det är viktigt att kunna leva också.

”När det är så mycket runt omkring en så slutar det
bara med att man inte gör någonting alls.”

Just nu sitter jag till exempel och skriver det här i stället för att vara på träningen som jag alltid går på varje tisdag, som jag inte gick på för att jag skulle plugga vilket jag ändå inte gör. Samtidigt frågar pappa om jag kan hjälpa till att duka. Två minuter efter det ropar lillebror och vill att jag ska komma. När det är så mycket runt omkring en så slutar det bara med att man inte gör någonting alls. Mitt i allt detta vill jag få bra betyg på inlämningen, träna så att jag mår bättre, hjälpa pappa och vara lillebror till lags. Allt på en gång. Samtidigt ser jag listan på skrivbordet över allt som ska göras i skolan innan jul. Inte är det så konstigt att man blir stressad.

Citerar vad min kära vän skrev till mig i dag: "Vi är människor, inga robotar, inga datorer bara människor. Ibland måste vi bara kunna klappa oss själva på axeln och inse hur mycket vi faktiskt klarar av här i livet. Vi har en rad relationer som vi vårdar och tar hand om. Samtidigt väljer vi att utbilda oss. Vi väljer att ta del av vad vårt samhälle erbjuder oss. Vi roar oss med familjen. Vi reser. Vi skapar oss upplevelser. Vi älskar. Vi hatar. Vi skrattar. Vi gråter. Vi lever VÅRT liv så som vi vill leva det. Om det innebär en inlämning som vi inte är 120 % nöjda med eller tjafs över en världslig sak så måste vi kunna ta ett steg tillbaka och inse att det är inte så vi vill leva vårt liv. Vi MÅSTE vara nöjda över allt vi gör. Vi är underbara, starka, älskade, ambitiösa och framgångsrika på våra helt egna sätt som ingen kan ta ifrån oss. VI ÄR DE BÄSTA! GLÖM ALDRIG DET!"

AV: HILDA REHN