.

Det är som att min kropp stöter bort positiva möjligheter. Jag kan inte andas, jag mår illa, hjärnan stänger ned, pulsen ökar, och allt jag känner är "fly från situationen som får dig att känna så här". Så jag flyr. Lutar mig andfådd mot den stängda dörren med dundrande hjärta och drar flyktigt ned syre i lungorna. Det bränns, kipar och kniper. Full blown panikångest utan panik eller anledning till ångest. Jag måste bara bort.Det positiva med att det här kan nog bli riktigt bra blir bränslet för att få det att inte fungera. Jag startar bränder.Jag bränner broar.Flyr.Och gömmer mig i säkert förvar från positiva möjligheter, illamående och andnöd. Förblir säker, osäker och ensam bakom stängda dörrar.