Årskrönika 2019

Så var det här igen. Årets slut och ny början runt knuten. Kom på att idag är det sista söndagen för året. Känns lite märkligt och inte konstigt alls. För nästan exakt ett år sedan satt jag i en bubbland tunna nära alvaret med Ölands täppiga vindar runt hörnet. Det var frost på backen och stickiga lår som nådde ångan från vattenytan. Jag tänker aldrig på det när jag är där men alltid i efterhand om hur mycket jag älskar att andas in Ölandsluft. Ungefär lika mycket som jag gillar Öländska kroppkakor. Ö luft som är fylld med sötvatten, bris och platta landskap. Mmm.  Hur som helst, slutet på förra året och början på denna så var jag i Småland. Detta börjar och slutar i Västra Götaland. I min fortfarande relativt nya hemstad. Göteborg. Så, 2019 började med att jag var i no mans land. Hade pojkvän och bostad i Malmö. Hyrde lägenhet i andrahand och jobbade i Gbg. Tänkte att jag tog det lugnt men hoppade in i allt. Var trött på att vara trött från 2018 utmattning och sa ja till jobb, ja till flyttar, ja till allt som betydde att jag inte behövde stå still. Började jogga för att få fart och tog en avfart till Venedig med Mos. Staden som sakta sjunker var fylld av regn när vi kom fram, men likt Göteborg bjöd den på sprakande vyer och en stadsromans. Mörc visade oss gränder och rosaprydda huslängder, vi drack Aperol, starkt kaffe och lyssnade på Italienskt sorl.  Allt var inte bra, det visste ju jag. Så det tog slut. Lägenheten i andrahand och förhållandet på distans.  Bostadslös och dåligt konsultkontrakt gav mig nästan en ny knack.  Tiden hann ikapp och på mindre än en månad skrev jag på kontrakt. För bostadsrätt på Hisingen och jobb inom kollektivtrafiken. 39 kvm med stor del hall och mycket del charm. Själ, som jag kallar det. En karma som matchar min med självdöende kök och lyhördhet passar vi ändå som handen i handsken år 2019. Kommande månader höll jag mina skånska traditioner med Öltipspromenad och dagsfest på MEC. Jag carpade diem av sommaren med svettiga turer på spårvagen ut till skärgåden, pizza i parken och dopp i det salta blå. Åkte på räls från kust till kust, med regnig picknick vid slottet och en dag för öl i Köpenhamn. Fick mig en stranddejt helt analogt, åkte längdskidor med familjen och stekte otaliga mängder pannkakor till lunchen. Badade i den göteborgska pölen, svettades i sauna och hängde på Masthuggsgunget. Förra sommaren med kisstraditionen blev i år i en dusch, sönderbitna ben och tre dagar ren kärlek. Som avslutades med att torka gemen mans avförding från toagolvet, uhm, älskar vår vänskap.  Så kom hösten med frasiga löv, sommarens sista kvällsdopp och årets första kvällbad. En blöt kväll med nattabad och livets första tredagarsspya. Hade min elfte förkylning för året i oktobet och novembers elva soltimmar har aldrig varit så mörka.  Ack, vad 2019 kändes återigen som en bakfylla av året innan. Tung, dissorienerande och inte värt besväret.  Tack och lov kom december med ljus och julkalendrar i tretal. Jonthe likaså och Doddes kroppkakor var som spa för själen. Och här slutar vi snart året. Efter lilljul och julafton, med vinterns första snöflingor som landade i fredags och för få lediga dagar vid jul och nyår. Och så inser en återigen hur glad en är för alla de där, som har varit här. Knäckt öl med mig på Styrsö, firat midsommar i regn i år igen, ätit falefel på Ramberget, öppnat lyckokakor och gjort precis tvärtom och att bli full på en balkong.  Piss och puss på er, nu har jag inget att säga mer. Ps: 2020 är här om någon dag. Perfekta året för festglajerna med tvåa nolla för ögonen. Nästa är inte förrän om tio år igen!