allt är nytt. ingenting har förändrats

Egentligen ska jag sitta och skriva på min reflekterande text, kappan, till portfolion. Men egentligen sitter jag och terrar alla jag känner med min grava beslutsångest inför datorval.   Min nuvarande kära ägodel står as we speak på två CD-skivor. Som i och för sig blir smått symboliskt, när båda medierna visar sig rätt uråldriga så här dagarna innan det nya året. Och anledningen till att den höjs upp av forna ljudalbum? För att den har en tendens att hetta upp sig själv till döds. Detta har visat sig så där mindre smidigt, speciellt tillsammans med den långa starttiden och batteriet som kolat vippen.    Alla jag pratar med hänvisar mig till det som verkar vara lösningen på världens problem (förutom sjukdomar, hunger och fred): imperiet Apple. Mac är på allas läppar. Den oumbärliga, tillförlitliga, felfria bärbarheten. Som min magkänsla vrider sig åt vid tanken att tillbringa mina alldeles för många timmar vid.    Främst är det väl för att alla hipster-Malmö-bor, som sådär pretto plockar upp den ur sin fjällrävenrygga tillsammans med linsbiffar och den lilla fjollmössan på huvudet, som driver mitt agg mot produkten. För det ser ut som hela student-Malmö har blivit sponsrat av äpplet. Att de inte var bättre än att de föll för frestelsen, likt Ewa som snaskade på det förbjudna äpplet och bannlyste oss alla från paradiset. Samt gav oss en evig arvsynd som jag månadsmässigt (borde, men tack och lov för vetenskap som vänder ryggen åt Bibliska påfund, enbart får var tredje) förblöder utav.    Sen är det väl lite att det känns som Apple hånar mig. Alla säger att det är SÅÅÅÅ enkelt att använda. När jag själv storgråten inte förstår hur jag backar på Iphone som inte har några knappar. Och varför ska man skrolla med flera fingrar samtidigt på Mac, det är OLOGISKT?! Hånande skrattar Apple åt deras så enkla produkter som inte öppnar sin förståelse för den som inte tror. Så enkelt, att jag inte förstår ett skit.    Kommer sådär 20 år av PC-användande kunna konverteras till Apple-tänk? Är jag kanske bara för lat för att lära mig något nytt? Eller har magkänslan rätt, att inte ta en tugga från den förbjudna frukten?     / BaraLisen