Blaming someone on the bitterness

Just nu håller jag på att förpestar min tillvaro med mitt sviktande humör Jag är inte att leka med Du kan säga onepice och jag kommer slita den ur händerna på dig och bränna upp den framför dina ögon Så lättirriterad är jag just nu Och nej, det är inte den tiden i månaden (och inte för att jag någonsin kan skylla på det med mina p-piller som låter mig ha det var tredje månad), utan jag är bara allmänt misserabel.   Tycker synd om mig själv för att jag inte kan få en lägenhet för att jag inte har en fast anställning och kommer bo i min källare tills jag är 40, inte sugen alls på plugget jag sökt till hösten och utan dessa två saker kommer resten. Som irritationen att någon hälsar för glatt alldeles för tidigt på morgonen och pratar alldeles för mycket utan att förstå hur mina grymtningar till svar är en behärskning att inte kasta något i väggen. Eller superstressen över tenta h e l v e t e t som jag ÄNTLIGEN kom igång med idag, tills mina kära föräldrar kommer hem och helt plötsligt ska vistas och dona 10 cm ifrån mig och fråga allmänt onödiga frågor så den röda trådan sprättades upp till sömmarna. Min möjligtvis lätta bittra odår sprider sig inte tillräckligt snabbt till alla.   Så, beaka mina vänner. Om jag möjligtvis råkar mörda någon av er inom söndag, så behöver ni inte ta det personligt. Min stresshantering är inte den bästa, så jobb + omöjlig tenta + kalas + släkt + privatliv innom loppet av för få timmar får ingen bra summa   /  baralisen