Det här med att också skriva när man är glad

"Kommer vi någonsin bara ha samtalsämnen om hur bra allt är? Hur jobbet bara klaffar, kärleken flödar och livet bara känns så jävla gött, mest hela tiden?"Detta frågade jag Hanna för lite mer än en vecka sedan. När jag hörde mig själv upprepa mig om hur saker skaver, ofasen och obalansen i life (som jag även har i underlivet, som Moa så vackert påpekade och är ytterst sant) och bara, är det det här jag kommer gnälla om för resten av mitt liv? Har jag inga andra samtalsämnen än jobb, relationer och byxor som inte går på?Svaret var väl typ, nej. Det kommer vi inte. För hur kul hade det varit i längden? Men i alla fall, jag tänkte att jag just nu, i detta molniga måndags nuet, påpeka att det känns rätt så bra. Jag är ledig, halvsett två avsnitt av Morden i Midsomer (för sovit en massa med) och börjat rensa ur mina flyttlådor inför septembers flytt. Men främst är det nog för att förra helgen var Hanna här. Vi hade frukostar ute, chips inne och allmänt bara så himla bra. Och den här helgen var Mosen här. Vi gick på den årliga MECfesten, fyllde sommarlistan på en dag, åt pizza i soffan och jag kunde fortsätta gnället om det där som skaver (exempelvis stubben i underlivet, sommarhalvårets värsta fiende). Så det var faktiskt bara det jag tänkte förmedla till världen. Plus att jag ska leta reda på ett tomt papper och göra min årliga Sommarlista i färgglada toner och redan idag checka av. För snart hörrni, äre SEMESTER. Fest, hejdå.