det var länge sen men ändå alldeles nyss

För alla hjärtekrossade sorgsna för alla lyckliga singlar för alla törstande par För alla som väntar på att något ska hända. För alla som vill ha något mer än vad, för alla som mår alldeles bra.  För alla oss som är där, mitt emellan allt det här.  När jag tänker efter är jag lika brusten som hel. Lika förälskad i alla jag träffar som okär i allt som är.  Ibland tänker jag att det var du som var den, den där jag skulle vara med. Men det hände obvi inget mer, jag står ensam men ändå jag ler.  Jag är väl en av de där förvirrande själarna som kan bli löjligt glad för ett hej och förkrossad av ett då. Kan vara helnöjd med en vardag utan struktur och ha ångesten liggande på när allt rullar på. Men oftast vet jag inte vad jag gör och säger fortfarande oklart vid frågor som berör.   Nu är det mest så att jag bara är och trivs rätt bra så här. Det är mycket tjat om att skaffa en, bli två, vara tillsammans för evigt, som en jakt där vinnarna är få. Jag tycker väl mer det är en händelse av träffar, där en träff bli rätt, leder till fler och exploderar till ännu mer. Där allt känns rätt även när det fel, ingen egentligen håller med men det är den du vill vara med. Ibland är det sex år minus eller sju år plus, det är blonda svall på kudden eller bruna stubb mot halsen. Det är bra oavsett, det är dåligt på många sätt.  Kittlande kyssar på kinden, ledande händer sena nätter med regnet smattrande ned med lukten från uppvärmd asfalt och kokande kaffe med strykande påtår längs ryggen som ger en behaglig kår.  Vad det nu än är begär är det hjärtekrossande sorg för lyckliga singlar och törstande par dags att ta vara på dagarna som kommer och inte var.