måndagsord

Jag har ju min ovana av att skriva ned saker som händer för att på något vis fatta vad som hänt. Här, till er, allmänheten och världen. Lite konstigt i sig, när jag för en envägskommunikation för min egna skull, så att min hjärna ska kunna släppa saker som kommer ner i ord. Jag tänkte säga på ett papper, men gud, det var inte igår som jag skrev en dagbok för hand. Men i alla fall, för att vara småkryptisk och fortfarande låtsats att jag har någon form av personlig integritet (jättejobbigt ord att stava till och min blogg har av någon anledning tagit bort funktionen att visa när saker är felstavat. Så ska googla det här innan jag publicerar), så kan jag nog inte beskriva vad jag känner.Kanske lite som att lägga pussel. Och för en gångs skull krävs det inte sax, tejp och lim för att få bitarna på plats. För trots att den här årstiden lite tar kål på mig, jag är mörbultar, öm och stel, så känns det bra. Ungefär sådär, jättebra.