Metamorfosen eller är det bara hösten?

Det är något med hösten som får mig att tänka på nytt. Inte pånyttfödelse men något liknande. Som när en fjäril kommer till, förpuppningsstadiet som vecklar ut sig. Metamorfosen. För det är ju knappast så att något återföds. Literally tidpunkten på året då naturen självdör i vackra färger. Men det är något med de första höstdagarna. Kylan i luften. Frisk, klar med en smak av sommarens söta värme i tonerna där bak. Junis klargröna topparna byts ut mot mjuka krisp under fötterna. Jag vill återigen ta vara på dagen och samtligt inte göra något alls. Sitta och lapa sol i sensommaren och tända alla ljusen.Jag vill egentligen inte längta till nästa sommar, redan. För tiden går så jävla snabbt och är så knapp. Men jag har varit föga glad för de knappa plusgraderna och långbyxorna på bruna bena under semestern. Det är ju augusti. Sommarmånaden när maten rötnar utanför kylen. Jag vill ju inte att hösten ska komma på intåg en dag innan Green Days låt When Spetember comes spelas på Spotify med ”musik du kanske gillar” som ett sätt att nudga mig in i rätt mood.Än så länge är höstvädret lika disturbing som när Jultidningsförsäljarna står på trappen under julihettan för att sälja mormors julkola. VI ÄR INTE REDO ÄN!Jag är inte redo än.