om min bok vore en roman så är det här bara ett stycke

Din hals luktar värme, mysk och mystik. Den är varm. Jag är lugn. Min näsa vilar mot din hud, varje anding tar med partiklar och en bit av dig med in. Om jag pratar vidrar mina läppar dig där det är mjukt, snett om adamsäpplet på höger sida. Det kittlar längst med konturerna när jag svarar, får mig att vilja forma andra former än ord med min mun, mot din. Armorbågens yttre kant sveper över där vecket blir till, du tar ett andetag i mitt hår, Det känns vant, nytt och spännande ända in. Vi pratar inte mer men dina armar säger välbehag, din famn är trygg utan att vara kvad, och händers rörelser jag kan följa på min kropp i flera dar.