Välkommen till gnällbältet.

Eller är väl mer en zon, eller tidsperiod, även om det känns som ett bälte som dras åt. Det har varit en aningens galet mycket studier i mina två halvfartskurser vars föreläsare missat själva nybörjar- i nybörjarkurs. Och gasar på i hundraåttio men sex inlämningar, tenta och labbar på på en och samma vecka. Så jag har definitivt inte kommit i fas. Förutom i en gnällfas. Jag är lättirriterad, ofokuserad, vimelkantig och sover dåligt. Förstår mig inte på kodning, kan inte med ankarpunkter. Lars Winnerbäck ekar med "Det går åt helvete med allt" när mina blommor vissnar i fönstret och jag brände lunchens pannkakor. Jag försöker tänka, ja men jag har ett jätteroligt extrajobb, får lära mig vettiga nya saker och träffa nya sköna människor, toppen ju! Som en svag liten låga när bitterheten flammar upp och slukar allt. Jag behöver bara bli klar, ta en dusch och snappa ur gnällbältet som ändå inte passar i midjan. Resårbyxor finns ju av en anledning, mycket mer flexibelt.