Det gills

Även det lilla räknas som träning om man tänker efter. Allt man gör som sakta men säkert bygger upp kan räknas som träning, det handlar bara om hur man ser på det. Jag väljer aktivt att se det som så och låter mig inte nedslås av hur otroligt mycket svårare det är än jag trodde. Men övning ger färdighet och till slut når nog även jag i mål. "I mål" är kanske fel ord, det finns nog inget mål-mål för mig. Att bli snabbare, bättre och säkrare är målet men inget "slutmål". Det går antagligen alltid att förbättra sig och eftersom jag inte tävlar mot någon eller något finns inga såna mål heller. Bara att bli bättre. Lite i taget. Helst allt på en gång fast så fungerar nästan inget. Vad man än vill bli bättre på kräver att man övar och övar, hur mycket man behöver öva är olika. Olika mellan människor och beroende på vad man försöker bli bättre på. Vad vill jag då bli bättre på?"Allt" skulle kunna vara ett svar, även fast det låter svårt att klara av i praktiken. Men "så mycket som möjligt" är ett rimligt sätt att besvara samma fråga och det är nog svaret jag väljer. Jag vill naturligtvis bli bättre på det mesta, jag kan inte hitta något alls jag tycker mig vara ens i närheten av "fullärd" i. Jag kan bli bättre på allt. Det kan alla. Alla kan bli bättre på vad man än ger sig på, fast få kan bli absolut bäst. Jag kommer nog aldrig bli bäst på något, och jag är helt okej med att det är så. Jag kan bli bättre och faktiskt så är det just vad jag kommit fram till; jag blir bara bättre och bättre. Låter fantastiskt, eller hur? Fast funderar man ett varv till så kan man kanske se det på ett helt annat sätt.