tungt

verkligheten är verkligen tung. Jag har blundat så länge men när kvällen kommer så kommer dagen ikapp. Jag är så oförberedd på varje dag att det blir tungt att sova. Tankar håller mig vaken och oro försvårar avslappningen. Det finns så många måsten men jag tar inte tag i det för att det blir en stor grej av det. Mycket vilja, lite ork. Jag pratar mycket men döljer dom orden som ropar hjälp. Gör mycket i vardagen trots att jag borde vila mer. Förbannar mig själv för allt jag borde och inte borde. Men somnar med tanken av att "jag tar det imorgon."