Gör om gör rätt

So it begins. Den episka repliken från Sagan om de Två Tornen i scenen där King Théoden inser att det stora kriget precis dragit igång och att det inte finns någon återvändo. Jag slåss naturligtvis inte mot Orcher, även om det ibland känns så. Mördarlystna typer som bara har en sak i åtanke - att förstöra. Nej, men det nalkas studiestart och med det också slutet på sjuksrivning. Det finns en uppsjö med blandade känslor inför tanken att återgå till plugget. Mest pepp, men också nervositet. Nervositet att jag inte lärt mig min läxa. Men det har jag naturligtvis. Jag jag har fått en helt annan syn på vad som är viktigt, vad som ska prioriteras. Det är kanske inte konstigt att jag hamnade där jag hamnade. Vi föds in i ett samhälle där vi uppmanas att vara duktiga i något, att hitta vår passion, att skaffa ett välavtjänat arbete. Om vi inte presterar på topp hela tiden för att uppnå dessa saker - vad är vi då? Ja, ungefär så kan tankegången se ut. Det går sedan ut över hälsan och sociala kontakter. Man måste vara starkast eller snabbast, träffa massa nya människor. Sen ska man prestera även där - sa jag rätt sak nu, borde jag ha sagt nåt annat, tycker de om mig nu? Det blir en ohållbar situation att vara bäst i exakt allting. Låt oss inte glömma då, att för att prestera hela tiden då sover man också mindre. Sen äter man mindre. Sen socialicerar man mindre. Det finns ingen tid. Man förstår ju, såhär på andra sidan av det hela, att det blir en ond spiral som snabbt går neråt. Bara det att man inte ser detta när man väl är uppe i det. Nu har jag fått vila. Jag har fått lära mig vad som är viktigt, lärt mig vad som är vitkigt att prioritera. Och det är faktiskt de enkla sakerna men det vi ofta tar för givet, de saker som vi i detta prestationssamhälle ser som lathet. Det vill säga återhämtning, vila, god sömn, en balanserad måltid som man också tar sin tid att äta och njuta av, värna om sociala kontakter och interagera med andra. Det är dessa saker som, åtminstone för mig, var de första sakerna som försvann men som nu är de absolut viktigaste pelarna i vardagen. Men framförallt sömnen. Jag visste nog långt inne nånstans att jag inte kunde uppehålla att jobba till 23.55 för att sen låta kroppen hinna varva ner, somna, sova och vakna utvilad kl 04:50. Eller 06:10 som var sovmorgon. Men det bästa av en sånhär paus i livet är ju att det är en lärdom. Jag kommer återgå i plugget, ta in tanken att jag kan fokusera på plugget under dagen och sen när det är dags att gå hem ska jag inte plugga. Då är det tid för vila, återhämtning, fysisk aktivitet. So it begins.