bipolarahjartslag

Hej alla fina! Äntligen har jag tagit mig modet till att starta en blogg som jag så länge velat. Där jag kan få utlopp för min passion att skriva texter som  handlar om livet i alla dess olika skeenden. Jag är precis 30 år fyllda och 2016 diagnostiserades jag med bipolär sjukdom  typ 2. En sjukdom som jag antagligen levt med sedan tonåren.. Jag har även generaliserad ångest och OCD. Jag försöker att leva mitt liv utan att tänka för mycket på mina diagnoser men jag skulle ljuga om jag sa att de inte påverkar mitt liv i stor utsträckning. I skrivande stund är jag inlagd pga djup depression. Jag har provat så många mediciner fram och tillbaka utan större effekt så igår påbörjade jag min ect-behandling. Enligt statistik blir 9/10 bra från sin depression!!! Jag bara hoppas av hela mitt hjärta och lägger mitt liv i personalens händer. Jag vill bli bra, jag orkar inte vara sjuk på det här viset längre. Blir rädd bara tanken av vad jag hade gjort om jag inte blivit inlagd för en vecka sedan.I vanliga fall arbetar jag som sjuksköterska vilket är på paus då jag är sjukskriven. När jag inte befinner mig i en djup depression som jag gör nu har jag drömmar om framtiden som jag så gärna vill förverkliga. Men just nu är det svårt för mig att ens se en framtid med mig själv i bilden, Mitt sociala nätverk är helt fantastiskt. Jag lever i en bostadsrätt med min overkligt, fantastiska sambo och tillsammans har vi en ”bebis”, en treårig fransk bulldog som heter Ove och som är vårt allt. Han har en stor, stor plats i familjen och ger så mycket kärlek och glädje och är med oss vart vi än ska. Vårt hem är min Borg och trygghet där jag älskar att pyssla, göra ombonat och inreda. Jag har  även en underbar storasyster, mamma och pappa som betyder allt. Mina Är så glad för vår nära relation. Och för att inte tala om alla mina två S och V skulle jag beskriva som livets praliner. De ger mig, kärlek, styrka och glädje som ingen annan. Att får vara med dom får mig arr vara i nuet som inget annat annat kan. När vi leker och busar känns det som den vackraste som ar dag med fjärilar i luften och som en äng med de finaste sommarblommor.Jag har varit lite osäker på om jag skulle starta en blogg i nuläget eller ej men det har varit en dröm så länge jag kan minnas. Och drömmar är ju till för att förverkligas, visst? jag  ar osäker på om jag skulle orka skriva och uppdatera. Men jag har bestämt mig för att jag uppdaterar när jag känner att jag har ork och lust för det ger mig så mycket att få ner tankar och ord. Det är min terapi, passion och ventilation här i livet. Hoppas ni kommer gilla det jag skriver om. Ta hand om er och tänk på varandra. Puss J