Aldrig förut

Ligger under trädkronan i skuggan. Telefonen spelar låtar som jag kan slappna av till. Gjorde lite lätta övningar. Några sit-ups, några knäböj och orkade till och med lite armhävningar. Efter det lite ginyoga och nu ligger jag platt mot marken. Känner mig nöjd och till och med lite stark. Ser svalorna flyga högt på himlen. Följer ett litet moln som svävar lätt förbi. Hör fågelkvitter. Ser flugor yra runt. Hör en och en annan humla. Ser vinden som tar fart i trädkronans grenar. Känner vinden i håret, i ansiktet. Kliar Ove på magen som ligger bredvid. Andas djupt ner i magen och känner hur bröstet höjer sig för att sedan sänkas ner igen. Min kropp är vid liv och den vill ta hand om sig själv på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag vill vara rädd om mig själv. Ta hand om det jag har för att orka, för att hålla. Aldrig har jag förut tänkt längre än för dagen. Aldrig vågat tänka eller längta framåt. Nu tänker jag på idag, lär mig av igår och förbereder mig för imorgon. För framtiden. Aldrig har jag velat leva så mycket som jag vill nu. ✨