Tacksam trots ångest

Så otroligt tacksam för allt livet ger mig. För alla fantastiska människor jag har i mitt liv som ger mig så otroligt mycket fina stunder och minnen. Familj och vänner. För att jag får njuta av sommarkvällar, plocka en bukettblommor, ta kvällsbad, göra yoga under träden i skuggan. För att jag får planera vårt bröllop. För att jag får skapa vårt drömhem. För att jag får vara med i livet och uppleva alla dess ögonblick. Trots sämre dagar och ångest kan jag njuta av livet som aldrig förr. Och om jag njuter? Du skulle bara veta. Tacksam och rik över så mycket. Tack livet. Jag må vara full med ärr, men med allt solsken i mitt liv bleknar de mer och mer för varje dag som går. Jag kommer alltid bära dom med mig för att påminnas, men också för att förstå hur tacksam jag är över att få vara med. Jag har haft en hel del ångest de senaste veckorna, till och med panikattacker. Trots det känner jag mig stabil och stark. Jag tar mig igenom stunderna. Även om man lätt glömmer bort hur vidrig ångesten är och hur fruktansvärt smärtsamt och torterande det kan kännas. Men jag låter det skölja över som en våg. Visst är det läskigt och jobbigt, men jag försöker måla upp att ångesten är en stor våg av vatten som ska skölja över mig för att sedan bara finnas kvar i form av vattendroppar på min kropp. Sakta torkar de upp och sakta försvinner ångesten bort igen. Jag vet att den inte vara för evigt så jag försöker låta den va istället för att streta emot och göra den än värre.