Själar säger aldrig farväl

Hämtade upp min kusin på stationen på förmiddagen. Vi åkte hem till mig och diskuterade livet. Och helt plötsligt säger jag "jag måste tatuera mig, NU". Skrev till en tatueringsstudio och frågade om dom hade någon tid över under dagen. Får till svar att jag får komma in klockan 15:00. En timme senare satt jag där, nervös som aldrig förr och spyfärdig. Men det gjorde faktiskt inte ont. Det sved lite, men inte mer än så. Jag är så himla nöjd verkligen! Det känns så konstigt och jag tror jag är lite chokad. Jag hittade texten på en tatuerares instagram igår. Och idag pryder denna vackra text min arm. Den är till alla dom som gått förlorat. Som inte längre finns kvar här. Men som jag fortfarande bär kvar i hjärtat och älskar. Själar säger aldrig farväl.