Trasig

För jag är så trött på att bli lämnad. Fan va ont det gör. Och man tror att “nästa gång, då gör det nog inte lika ont”. Men så står man där, utelämnad och ensam med ett hjärta som gått i tusen bitar. Och det finns ingenting man kan göra. Det finns inga ord som läker ett hjärta. Och det finns inget jävla lim som kan fixa ihop alla trasiga delar. Den enda som kan göra en hel - är honom. Och honom har man inte längre kvar. Helt jävla ensam står man där och tänker för sig själv: “nu ger jag upp, nu orkar jag inte mer”. Och man gråter och man gråter och man gråter. Och man tänker att det här är slutet. Men innerst inne vet man att det kommer bli bra igen, på ett eller annat sätt. För man är så mycket klokare än så.