pods & pads.

Musik i all ära, men podcasts är det absolut skönaste att lyssna på vare sig det är på promenaden eller på kontoret. Men jag är ganska selektiv och gillar inte vanligt, ostrukturerat tjatter två vänner emellan. Jag gillar att lära mig nya saker, att bli inspirerad, glad och lite klokare. Så jag tänkte dra igenom förra veckans poddlyssnande. Måndag Skäringer&Mannheimer Dessa underbara kvinnor gör mig glad även under de mest stressade och ångestfyllda dagarna. Deras balans mellan allvar och humor, härligt gnäll och redigt rytande går rakt in i hjärtat, och det att "man måste få ha det lite gött också" är som en skön fåtölj att kunna slänga sig i ibland.  Tisdag P3 Dokumentär om Annika Östberg och polismordet i Lakeport Visste väldigt lite om Annika Östberg, hennes bakgrund, liv, hennes brott och fängelsevist. Fick en helt ny bild om det som bara varit ett namn och ett nyhetsinslag. Onsdag(TV) Minimalism: A Documentary Äntligen fick jag sett denna omtalade och banbrytande dokumentär. Två ganska härliga, vanliga killar som insett att lycka inte behöver köpas för pengar, den är alldeles gratis. Intressanta medverkande, möten och insikter. De satte fingret på flertalet av mina ömma tår - bra där! Ser fram emot att lyssna ikapp deras podcast, 'bara' 118 avsnitt gjorda ... Torsdag Säker stil podden med Ebba Kleberg von Sydow och Emilia de Poret är hittills den enda modepod jag följer och fortfarande gillar. (Har prövat många, och många har inte levererat). Det här är härligt och inspirerande häng att starta torsdagsmorgonen med, bra tips, skön stämning, personlig och otroligt generös.  Fredag P3 Dokumentär om De finska krigsbarnen Över 70 000 finska barn kom till Sverige under kriget, en smärtsam uppslitning från familj och hemland, helt utan vetskap om vart de skulle hamna.  I allmänhet kan jag säga att P3 Dokumentär är en guldgruva i podcastdjungeln. Jag har lyssnat på de flesta avsnitten, och tycker de oftast är otroligt välgjorda. Men. Men! Vill utfärda en lätt varning. Jag kan bara lyssna på några åt gången, och tar sedan paus, i några veckor. För det är ju i princip bara hemskheter, katastrofer, massmord, attacker, brutala brott och andra fruktansvärda händelser. Jag blir - helt ärligt - ganska deprimerad och ångestfylld efter att ha lyssnat på den ena tragedin efter den andra. Men trots detta söker jag mig till dem, like a moth to a flame. Som om jag tvingar mig bli varse den riktiga, skitiga, smärtsamma verkligheten. Som om jag stänger in mig själv i en drömvärld om jag INTE lyssnar och lär. Nåja. Som sagt. Lyssna för all del, det är tunga men viktiga ämnen, men låt det inte tynga ner dina axlar. Från pods till mina pads! Jag var tvungen att återkoppla med betyg och omdöme på mina hemsydda bomullspads. Kort och gott, så här nöjd är jag med dem: -  Jag använder mina pads morgon och kväll till ansiktsvatten och exfoliating toner. Alltså ganska lättflytande vätskor. - Till skillnad från t.ex. frotté så suger diskhandduken upp mindre produkt, eller den suger upp det men produkten försvinner inte in i materialet utan hamnar på ansiktet. Det går alltså åt mindre produkt än vad det skulle göra på vanliga bomullspads, eller frotté. - De torkar därför också snabbt, vilket är bra eftersom jag använder 1 pad 2 ggr, alltså samma pad på morgonen som på kvällen, innan den åker i påsen som sedan åker i tvätten. - De upplevs som något strävare än vanliga bomullspads, så inget jag skulle gnugga bort ögon make-up med. Vilket jag ju heller inte gör i min rutin. Ögon-make-up-remover tar jag på fingertopparna och smörjer in direkt över ögonen och sköljer sedan bort med min vanliga ansiktsrengöring. No pad necessary alltså. Strävheten kan också ses som en lätt exfolierande fördel.  Jag saknar lite ändå den lite lyxigare fluffkänslan från bomullspads, men helheten och den faktiska funktionen (och den minimerade bomullsförbrukningen) gör det ändå till en stark och rungande 4.