Blåmessång

Vet att det frusna, kristalliserade vattnet betyder vinter, Att blåmessång gör mig lugn Sommarpsalmerna lägger sig snart över oss och ensamheten står till mitt förfogande.  Jag är fan bäst i världen på att vara ensam. Men jag lovar att döda sommaren så fort den kommer, inte driva på för mer, ge den för mycket luft. För det kan inte få vara så här stort, det kan inte vara möjligt. Allt det goda bär cystor och livet upphör oupphörligen varje dag, varje vecka, varje år.  Och då betyder en dröm ingenting, om den ska kämpa mot den röda döden i två suktande hjärtan. För något är fel, och så är det med det.  Hon levde innan mig och kommer att leva efter mig. Som om ingenting har hänt. Som om livet inte betyder något. Glömma. Som om all text vore bränd.  Som att det frusna kristalliserade vattnet inte alls betydde vinter.  Som om att det frusna kristalliserade vattnet betydde vår. Och blåmessången ger mig gåshud. Gång på gång på gång på gång.