Fredag

En fredag av många men samtidigt som ingen annan. Bortgjord och pinsam, men samtidigt. Vad spelar det för roll. Man skulle ju inte bli investerad i människor, så slapp man såras.  Men hur lätt är en sådan sak när perfektionen själv kommer med ord på ord och smarta utläggningar om vad man är och borde vara. En annan vinkel, en gnista till ett liv. Det värsta med allt? Man kan inte ställa frågan. Inte närMan gjort det tio gånger och fått samma undvikande svar. Man kan inte va ~den~ om man vill att något fint ska komma ur det, det handlar om någon slags oskriven regel, som jag tyvärr inte förstår mig på. Samtidigt så finns samma dumma regel i motsatt riktning. Det kommer aldrig att komma en sån fråga. Vare sig det handlar om rädsla eller inte så kommer den inte. Och det är okej såklart. Men jobbigt.