En känsla av saknad

Här sitter jag på en sten i Slottskogen bland alla löv och tittar upp mot träden helt ensam och ser sommaren falla mot marken för att snart bli höst.… det är nog det enda jag försöker fokusera på just nu, att inte låta mina hjärnspöken som levt med mej i så många år sakta vakna till liv igen.. jag vill verkligen inte ha dom där.. att försöka vända negativa tankar till positiva är verkligen lättare sagt än gjort! Men jag vet att jag kommer klara av det denna gången också! Jag måste det! Hitta tillbaka!  andas..längta..lyssna..se.. le… uppskatta..   Orden bara försvinner och jag kommer egentligen inte på vad ja ska skriva..hur kan jag börja tänka så mycket igen.. varför? Hur kan det va så svårt att sluta sakna så mkt.. Tänka positivt! Va modig! Det är okej att känna så här just nu även om jag inte kan förstå varför.. allt är ju så himla bra! Det vet jag ju! Snart kommer det kännas bättre! Imorgon är en ny chans till att öva på att leva igen!♡ Om jag bara kunde få känna mej så här lycklig varje dag...♡