Jag är så lycklig och det är så skönt att känna sig förstådd

Ibland är det så skönt att vara vuxen, att känna man har hittat sig själv lite mer, litar på sig själv, är snäll mot sig själv och att man lärt sig att man får bestämma helt själv. Bestämma hur man ska vara, vem ska vara och med vem eller vilka man ska vara med. Att kunna välja vilka som ger energi och vilka som tar energi, insikten om att inte behöva vara alla till lags är så jävla skön. Känslan av att förstå sig själv och därefter hitta likasinnade är väldigt befriande. Att inse att såhär är jag och det ör helt okej, jag behöver inte ändra på mig och andra behöver inte ändra på mig. Hela min uppväxt har jag nog egentligen känt mig lite utanför och oförstådd. Jag har alltid setts som blyg, har ständigt fått höra det från folk och att jag är fånig, känslig. Att jag måste tuffa på mig lite och stå på egna ben. Men jag har aldrig riktigt förstått vad de menar och har alltid känt det som att det är de som inte förstår mig. Att det är bara sån här jag är, jag är tillbakadragen, jag trivs med att vara själv, älskar att läsa böcker och försvinna in i en annan värld, är känslig för mycket intryck och tar åt mig väldigt lätt, oavsett om det är en känsla, uttryckta ord eller bara ett ansiktsuttryck - det påverkar mig. Trygghet har under hela min uppväxt varit så oerhört viktigt, jag har alltid älskat att vara hemma och gör det fortfarande. Jag är fortfarande tillbakadragen i många fall och fortfarande väldigt känslig för intryck. Jag tar åt mig lätt och framförallt påverkas jag enormt lätt av andras sinnesstämning. Jag avskyr konflikter, höjda röster och bråk, det gör mig obekväm på en gång. Jag vill också påstå att jag numera insett att jag även är en bra människokännare, jag känner lätt av stämningen i rummet, jag jobbar alltid för att alla ska trivas och ha det bra, jag bidrar ofta med ett lugn till de runtomkring mig, jag vill tro att jag har ganska lätt för att skapa trygghet. Det finns mycket som är jobbigt och negativ med mina egenskaper men jag hittar också allt fler fördelar och saker som är positiva med det. Jag upptäcker också att desto mer jag vågar prata om detta och öppna upp mig om det, desto fler personer hittar jag som är precis som jag, och det är så skönt att känna sig förstådd. Jag är inte ensam. Jag är inte udda. Mitt favoritkonto på Instagram just nu är ”orkidebarnsverige” en tjej som uppmärksammar och skriver om högkänsliga, så kallade ”HSP”. Ju mer jag läser, desto mer känner jag igen mig i och återigen det allra bästa är att det är så skönt att inse att man inte är ensam. Jag är som jag är och det finns en förklaringen till det. Det finns fler som jag. Det är något fint med det och vi alla har mycket att lära. ❤️ Några skärmdumpar från kontot som jag verkligen känner igen mig i.