Socialt utmattad

Efter flera helger med planer och besök och en ledig vecka med båda barnen hemma vet jag att den där baksmällan kommer att komma. Att dessutom ha spenderat en långhelg hos pappa och Agneta med ännu mera sociala möten och bara det faktum att inte vara hemma, tar så mycket energi. Jag vet att den sociala baksmällan kommer att komma som ett brev på posten, jag längtar till vardagen på tisdagen och känner hur hela min kropp och själ skriker efter egentid. Det känns som att luften börjar ta slut i mina lungor och för att kunna ta djupa sköna andetag igen måste jag få egentid, utan måsten och utan sociala sammanhang. Det är så jävla jobbigt för lika mycket som jag egentligen älskar att umgås med folk och vistas i sociala sammanhang (nåja, såna där jag känner mig bekväm iaf) lika mycket energi tar det ifrån mig och lika viktigt vet jag att det är med min egentid och tid för återhämtning. Men den där balansen är inte helt lätt alltså… för när man mår bra och har energi är det så lätt att boka in grejer, när den sociala baksmällan väl kommer kan jag inte i min värld förstå varför jag var tvungen att boka in så mycket på en gång… Nu ligger jag äntligen själv i min egen säng i ett nedsläckt sovrum med hörlurar i öronen, allt för att stänga av så många intryck som möjligt och bara gå vara. Bara få vara med mig, landa, andas.