Som en mental smäll

Det här med sorg är inte lätt hörni, det är så många motstridiga tankar och känslor som försiggår samtidigt. Mentalt och känslomässigt är jag verkligen helt slut och det visar sig även i att jag är så trött och orkeslös i kroppen. I söndags hade jag en riktigt dålig dag, jag hade knappt kunnat sova, legat vaken av tankar och grubblerier. Var mer eller mindre ledsen hela förmiddagen och allt kändes tungt. Jag saknade mamma och kände att jag bara ville få vara liten i hennes famn så jag bestämde att jag och Minou skulle spendera hela måndagen hos henne. Måndagen kändes dock bättre, jag var trött men inte lika ledsen och Minou fick mycket fokus under dagen. Men vi började också rodda med en del saker, vi pratade begravning och var ner i mormors lägenhet för första gången sen hon gick bort. Vi hade en del saker att fixa som inte kunde vänta och det var en märklig känsla. Det gick bättre än jag trodde, men såklart tomt och konstigt att vara där och rota runt utan henne. Igår bestämde vi också med mamma att träffas på förmiddagen för att se till att Minou blir lite stimulerad plus att vi både hade några saker att fixa och igår var en bra dag. Jag kände mig faktiskt glad och lite lättare igår, jag hade ork till att ta tag och fixa med lite saker här hemma. Men i morse vaknade jag med en känsla av att jag inte ens ville ta mig upp ur sängen. Och känslan har hållit i sig, jag är så trött och slut både mentalt och i kroppen. Jag har gråtit hela morgonen till och från och hållt mig i soffan medan Minou fått leka på egen hand eller tittat på film. Idag har det varit riktigt tungt och jobbigt och att stimulera Minou när man själv helst vill ligga under täcket och gråta är inte helt lätt. Något annat som jag upplever oerhört tufft och svårt i allt det här är att samtidigt som jag har rätt att vara ledsen och ska bearbeta min egen sorg har jag också Minou att ta hänsyn till. Hon är ju ändå så pass stor och medveten nu att hon förstår att det är något som har hänt, hon ser att jag är ledsen och undrar varför. Hon har också haft en egen relation till ”mammamormor” som hon säger. Att svara på hennes tankar och frågor och försöka förklara att mammamormor är död och inte finns mer är inte helt lätt när man själv är ledsen. Det första Minou sa i måndags när vi parkerade bilen utanför mamma var ”mammamormor död, men nästa gång vi hälsa på henne” , det är väldigt svårt att håll tillbaka tårarna då… ❤️