hej

Livet är inte alltid kul, därför har jag valt att inte skriva på bloggen. Överväger varje dag om jag ska ens fortsätta. De senaste veckorna har varit en bergochdalbana, bästa var att jag har inte varit ensam de senaste dagarna då min kompis Silke jag träffade i Barcelona var här. Två veckor utan att grubbla och må dåligt, så de va skönt. Men nu har hon fortsatt sina resa mot malta och jag fortsätter mitt liv med långsam takt. Skrev en dikt för 2-3 veckor sedan, blir ofta att jag kladdar ner mina anteckningar på mobilen när jag mår sådär. Skriv gärna vad ni tycker. Ska försöka att ladda upp de sista bilderna snart också från Italien, men blir längre fram. EnsamhetTomhetEn bägare som inte blir fylldKonstant stirrande in i väggen, allt för att tiden ska galoppera ivägEn trötthet som får påsarna under ögonen att hänga ännu merNär kommer smärtan, ensamheten, tomheten att försvinna? När kommer tårarna och näsdukar fyllda med snor att minskas i antal? Livet är så. Hårt. Kallt. Tomt. Alla människor är nakna kroppar i mörkret. Evigt sökande efter ljuset. Får bara fortsätta, acceptera. För jag är en människa fast iEnsamhetTomhet