Mellantiden.

Augusti och september har varit väldigt tuffaSöka jobb efter jobb, befinna sig i ett vakumGå in på arbetsförmedlingen varje dag och söka de konstigaste av jobbBara för att på något sätt ta sig framåt Det har varit så mycket annat också, världen, folk runt omkring som mått dåligt Oro över framtiden En trötthet över att vi inte har flyttat än Frågan, hur ska vi någonsin lyckas flytta i den här bostadsmarknaden? Ekandes i huvudet Samtidigt har jag haft så höga förväntningar på mig självJag som alltid trodde att allt skulle va så perfekt vid 27. Att då skulle allt va löst Går runt och väntar och längtar Till att allt ska kännas lite lättare Om en vecka börjar jag mitt nya jobbÄr livrädd