absence makes the heart grow fonder, säger dom

DistansenTom skulle kommit redan i november men England stängde ned. Sedan skedde ännu en ombokning, dock lyckligtvis inte med allt för många dagar. För idag kommer han! Peppar peppar. Inom mig bor fortfarande en liten rädsla för att det ska bli inställt, en slags försvarsmekanism för att besvikelsen inte ska riva ned allt. Men hoppet är stort, det med. 2 månader och 3 veckor sedan vi sist sågs. 2 månader och 3 veckor sedan jag fick pussa på hans ansikte, den fina smala munnen, de vackert utspridda födelsemärkena. Jag ska få skratta tills tårarna rinner alldeles intill honom. Bara andas. Och få andas ut, i en tid där vi levt på en inandning alldeles för länge nu.