Gravid vecka 22

Lite nya inköp till sommarbebben! Minimarket och Zara kids går absolut varmt på macen, för att då inte ens prata om den urgulliga jordgubbsmössan som mamma har stickat. Allt i bilden nedan har mamma stickat åt oss och då har jag också en del kvar att visa. Hon är helt otrolig min mamma, på flera sätt, men just barnkläderna kommer sparas för all framtid. Har önskat en citronmössa och blåbärsmössa också innan slutet på maj för det finns inget sötare än en pytteliten mössa på ett miniatyr-huvud. Idag går jag in i vecka 22 vilket betyder 21 avklarade veckor. Bebisen är lika stor som en papaya och har lärt sig att suga på tummen (men det fick jag se live i senaste ultraljudet!!). Vikten kommer landa på stabila 450 gram vid veckans slut så det börjar bli en stadig pjäs. Det står i en av alla apparna jag har att barnet kommer minnas röster och speciella musikstycken om de spelas många gånger. Det är med andra ord dags att Kent rullar på repeat.Mitt mående: Jag har nog haft min bästa vecka hittills genom graviditeten. Jag har kunnat sova hela nätter, med undantag för kisspauser såklart. Träningen har fungerat bra som vanligt, dock så är det nog snart dags att jag slutar springa på löpbandet. Det gör inte ont någonstans men det börjar kännas lite obehagligt och jag blir kissnödig innan jag ens nått 200 meter. Mina hormoner: Stabilt. Har kanske gråtit en gång den senaste veckan vilket är betydligt bättre än förra veckan. Har kanske varit lite mer lättirriterad men hellre det än att gråta för minsta lilla. Cravings: Glass! Jag vet inte hur många marsglassar som slunkit ner senaste veckan. Fruktsallad är också en storfavorit här hemma där citrusfrukter är det godaste jag vet. Min vikt och kropp: Ungefär 7 kilo upp och jag tycker att magen har börjat synas men mina elever är inte lika övertygade. På morgonen syns den mindre men på kvällen har jag verkligen en liten kula. Vissa dagar har jag det där bakfyllehålet i magen att hur mycket jag än äter blir jag inte mätt och vissa måltider hinner jag inte ens föra gaffeln mot munnen förrän jag är mätt. Tycker fortfarande inte att viktuppgången är jobbig vilket jag var helt övertygad om innan jag blev gravid. Det är en otroligt skön känsla att vikten känns som det minsta problemet just nu när den har varit en sån stor och ångestfylld del i mitt liv. Övrigt: H*n rör sig mer och mer i magen och det känns. På dagarna är det mest tupplurar men på kvällarna drar discot igång. Vissa rörelser känns som en riktig Sara Sjöström-vändning i bassängen där h*n studsar från sida till sida i magen. Vi har också ett namn som vi nu också går runt och kallar bebisen. Vet inte om det är bra eller dåligt för det skulle bli konstigt om bebisen inte alls ser ut som det vi kallar den sen?