ETT KÄRLEKSBREV.

“And I’d choose you; in a hundred lifetimes, in a hundred worlds, in any version of reality, I’d find you and I’d choose you.”    Kärlek är skört, ibland är det omöjligt, ibland är det osynligt, ibland är det så tydligt att det kan vara neonfärgat. Man säger att kärlek är ingen dans på rosor, och nog är dem orden sanna. Det är en berg&dalbana av känslor. Oavsett om man är kär i någon som inte är kär tillbaka, om man får sitt hjärta krossat eller om man är i ett förhållande där båda älskar varandra. Kärlek är alltid kämpigt, för man måste alltid kämpa för den. Så enkelt är det i ord, men inte lika enkelt i handlingar.Jag har världens finaste människa i mitt liv. Någon med ett hjärta av det renaste och finaste guldet. Min finaste pojke, min lilla chubby love, Yves. Yves som kramar mig när jag är ledsen, skrattar åt mig när jag är mitt muppigaste jag, och som får mig att le när jag är PMS-monstret från hell.Detta är ett kärleksbrev till dig, min underbara. Därför att ibland går du mig på nerverna. Ibland vill jag slå dig och kasta dig genom ett fönster, slita ut ditt hår eller kissa på din tandborste. Jag vill slita ut mitt egna hår när du frustrerar mig, gråta för att ibland är du fan bra IQ-befriad, eller kasta någonting på TV:n för du frustrerar mig så enormt ibland. Men mest av allt vill jag ha dig i mitt liv, varenda dag, vid min sida, genom allt. Därför att efter varenda en av dessa stunder får du mig att skratta, du får mig att glömma, och du får mig att älska dig. Din kärlek är obegriplig och det viktigaste i mitt liv. Jag älskar dig så mycket, och jag känner varje dag hur mycket du älskar mig. Det är så lätt att se, så obeskrivligt underbart att känna.Varje morgon vaknar jag och får höra att jag är världens finaste. Det råder aldrig brist på komplimanger, och att känna att du menar dem verkligen, det är så sinnes på något vis. Du skämmer bort mig. På födelsedagar, månadsdagar, årsdagar, julafton. Men inte bara då, utan varje dag. Med blommor, med fina ord, du lagar mat, du tvättar, du städar, du diskar. Du plockar undan. Du lyfter mig och får mig att fortsätta dem dagar jag känner att allt är slut. Ibland blir du sur, arg, irriterad och frustrerad. Över att jag så sällan orkar, sällan tar mig i kragen. Men du klagar nästan aldrig. Du bara accepterar, älskar mig som jag är, ser mig igenom det dåliga och det bra. Du hindrar mig aldrig. Du har aldrig försökt stoppa mig från att följa någon dröm, från att se världen, från alla mina knäppa ideér. Genom allt uppmuntrar du mig, vad det än gäller. Även om det tar mig mil ifrån dig. Du stöttar mig alltid, tror alltid på mig, och håller alltid upp mig. Jag förstår inte hur det kan finnas någon så bra som du och tanken av att våra barn kommer ärva den godhet du innehar, det gör hela mig varm. Aldrig är jag orolig eller nervös om du går ut på krogen utan mig, hänger med kompisar, vad som helst. Du hör alltid av dig, säger alltid godnatt, ser alltid till att jag känner mig okej och omhändertagen. I alla lägen sätter du mig framför allt, gör mig till din prioritet, ser till att du finns där för mig. Gud, vad jag önskar jag kunde ge tillbaka allt du ger mig vareviga dag, men jag tror inte ens en hel livstid kommer räcka till det. Vi har planer, vi har drömmar, vi har mål. Tillsammans. Jag är stark med dig. Du är min absoluta bästa vän i hela världen. Du känner mig ut från in, upp från ner, bak och fram. Du har tålamod, du är envis, men du är så förstående. Jag vet inte hur allt bra har packats ihop i en enda människa, men det finns inget mörker alls inom dig. Kanske kompletterar vi varandra så bra, du är så ljus och jag kan ibland vara så otroligt mörk.Jag tror ärligt talat jag hittat världens bästa kille. Och kanske säger alla så, vad vet jag. Men även i dem stunder jag tvivlar, på allt, på mig själv, på framtiden, på oss, så vill jag ändå alltid vara med dig, prata med dig. Så fort någonting händer är du den första jag tänker på, den första jag ringer, den första jag vänder mig mot. Du är en livlina och det är otroligt läskigt att förlita sig så mycket på en och samma människa. Men jag kunde inte fått någon bättre i mitt liv, helt ärligt. Hur skulle jag klara mig utan dig?Jag älskar dig. Jag älskar dig för din värme, din godhet, hur du tar hand om mig, hur du pussar mig på pannan, hur du rör mig, hur du finns där, för att du är en sån otrolig tönt, för att du tar hand om alla runtom dig, för att du alltid finns där för alla i ditt liv, för att du alltid skrattar, för dig mjuka hår, för ditt lite för högljudda skratt, för dina varma händer, för dina ögon som alltid ser på mig med kärlek, för ditt tålamod, för att du följer med mig till mammas grav, för att du sätter ALLTID festa i andra hand och mig i första, för att du får mig att känna mig vacker, för att du får mig glad, för att du får mig att tro på mig själv, för att du lagar mat åt mig när jag är sjuk, för att du handlar alltid det jag är sugen på oavsett om det är bullar, glass, skräpmat eller sallad, för att du gör allt för mig, för att du får mig att vilja kämpa varenda dag, för att du lyssnar, för att du ger mig trygghet, en säkerhet.För att du är du helt enkelt, Yves. Min fina pojke. Jag vet att jag sällan är lätt att handskas med, att jag ofta är med dålig än bra. Men jag försöker så gott jag kan, och det vet jag att du vet. Jag älskar dig med allt jag har, därför att du varenda dag bevisar för mig varför jag stannar med dig, varför jag älskar dig. Vi har våra svackor visst, våra bråk, våra nedgångar, men vi blir på något vis alltid starkare. Alltid ett starkare team. Jag ska kämpa för dig, i resten av mitt liv. Jag ska göra mitt absoluta bästa för att vara det du förtjänar, för du förtjänar hela världen, allt det goda, alla stjärnor i himlen. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för inga ord räcker till, det kommer dem aldrig att göra heller. Du är min. Jag är din. Jag älskar dig. Megamassamycketmest. Det är så enkelt. <3