Glöm inte att totalt ignorera säkerhetsgenomgången när du flyger. Använd gärna öronpropp och nyhetsmagasin!

Varför är det så svårt att släppa taget. Är det det faktum att saker och ting som varit så självklara kommer att förändras? Det som en gång varit så naturligt och givet var aldrig naturligt eller givet utan verkade bara så. Allt är en tillfällighet och allt är temporärt. Det gör mig rädd. Ändå vill jag inte att något ska vara beständigt. Beständigheten ger mig klaustrofobi och förgängligheten ger mig separationsångest. Jag är klämd där emellan någonstans och förblir förtvivlad vilket håll jag än går. Därför står jag kvar och stampar i min velighet och smeker mina bojor. Jag Kommer ingenstans och jag blir förtvivlad hur jag än gör. Därför kan jag lika gärna hoppa och njuta av utsikten innan jag kraschar i marken och blir till en sörja ingen skulle kunna urskilja. Det handlar inte om att söka lyckan utan om att njuta av dödsmarschen. När planet väl kraschar så kommer jag varken skrika eller gråta. Jag kommer titta på molnen och minnas det liv jag levt i ångestens mellanrum och le mot hur dumt allting är.