#63 Fri och lätt ner för vägen jag går

Då var det nästan ett halvår sen jag uppdaterade bloggen senast. Med under en vecka kvar i Tampa känns nu som en bra tidpunkt för nytt inlägg. Nästa vecka flyttar jag ut ur lägenheten här och då börjar min efterlängtade, men ej ännu hundraprocentigt planerade, roadtrip till Kanada.  Sommaren och hösten gick nästan för snabbt, men tycker ändå att jag hunnit njuta av Florida tillräckligt. Tror faktiskt inte att jag varit mer än en tvåtimmars radie ifrån Tampa dessa fem månader, vilket är ovanligt för mig. Men bor man på ett ställe man älskar så har man inte samma sug att resa. Längst bort var nog när jag bestämde mig för att ta en sista minuten weekendtrip till Ocala National Forest i slutet av augusti. Fin skogsnatur. Bokade en liten stuga på en farm med hästar och får (och mycket myggor..). Lugnt ställe precis vid en sjö, fast vågade ej simma på grund av alligatorrisk. Vaknade dock innan soluppgång och paddlade ut till sjön för att beskåda gryningen. Påminde mig om sången Living från Dierks Bentley. Mm, faktiskt börjat lyssna på countrymusik! Finns bra modern country som inte bara handlar om att dränka sina sorger i alkohol.. I juli spelade min favoritcountrysångare Dierks Bentley i Tampa, så passade på att se honom live. Fast mitt fanskap är inte närapå samma nivåer som för Samu Haber när jag var tonåring, då jag började köa tidigt på dagen för att få ståplats i trängseln så nära scenen som möjligt. Sittplats långt bak på gräsmattan dög gott och väl. Lustigt att många amerikaner gick hem halvvägs in i konserten för att de ville hinna köra hem före rusningen / var för trötta från allt Tailgate partyande på parkeringsplatsen under dagen.  Samma var det när jag var och se på college football. Fast då var det förståeligt att folk lämnade tidigt med tanke på att bortalaget från Wisconsin hade 40+ poäng och USF Bulls poängsumma fortfarande låg på noll.People watching var mer intressant än själva matchen. De jag satt runt började käbblas med varandra så mycket att ordningsvakterna kastade ut två av dem. Tackade de som blev kvar för att jag fått uppleva "True American football culture".  Tillbaka till Ocala National Forest...även om jag inte simmade i sjön, så fanns det gott om källor att simma i. Själv besökte jag Juniper Springs och Alexander Springs. Så rent och uppfriskande vatten. Köpte dykglasögon så att jag kunde se på fiskarna i vattnet. Inte lika "ååh" som korallerna vid Florida Keys, men roligt ändå. Häromveckan var jag till Weeki Wachee Springs, som kanske är mest känd för sin Lilla Sjöjungfrun show. Imponerande att se dem uppträda under vatten. När mamma & c:o hälsade på i oktober besökte vi Mineral Springs. Tyvärr var denna inte uppfriskande som övriga tre, utan luktade kokt ägg (och av någon anledning var det nästan bara ryska pensionärer där..) Passade på att grilla vid poolen här hemma när de hälsade på. Roligt med besök och att visa andra varför jag tycker om Florida så mycket, men samtidigt dränerade det mina energinivåer.Systrarna besökte också Florida under hösten och vi hade en mysig weekend i Winter Park, där vi gick på båttur och såg fina lyxvillor. Sen ville de tillbaka till Disney World igen. Mm, blev disneyparkerna många gånger under sommaren innan årspasset gick ut. 4th of July spenderade jag denna gång i Magic Kingdom för att garanterat få se fina fyrverkerier. Att jag knappt fått vänner här i Florida och därför inte fick någon inbjudan till fest kanske också hade med saken att göra. Florida har så fin natur att jag inte haft mycket motivation att vara social. Kanske borde ha fokuserat mindre på att hitta en livspartner och mer på att skaffa vänner, men det är lätt att vara efterklok. Har Nintendo att tacka för det sociala liv jag haft dessa månader, hehe. Church of Nintendo ordnade Mario Kart 64 turnering för att fira sitt jubileum och förlorade nästan mot en annan cooling. Vann många tokens så att jag kunde spela arkadmaskiner med min andra kyrkvän.Baren under jobbkontoret ordnade också några Mario Kart 8 & Smash Ultimate kvällar, men slutade tyvärr efter ett tag. Aja, var roligt medan det varade och vann den sista kvällens Mario Kart turnering. (Kände mig dock som en förrädare eftersom jag vann med Toad, och inte med min DK). Också spelat mycket Mario Kart med mina svenska bros på helgerna (vardagar går ej på grund av den stora tidsskillnaden). Efter 10 års skrivande valde vi att testa samtal istället och det är ännu mysigare. Vanligt med över 3 timmars spelsessioner. Baren under kontoret fick mig att fastna på Pokémon GO kroken igen efter min ett års spelpaus. Finns två pokéstops där, så brukar äta lunch hos dem ganska ofta för att farma presenter (och äta bacon wrapped plantains). Mm, hälften av alla mina Pokémon GO vänner är nog barens anställda eller regulars. Pokémon GO har också gjort det ännu roligare att jogga/springa utomhus. Om nån för ett år sen hade sagt att jag kommer börja lyssna på country och springa 5ks varje vecka så vet jag inte om jag skulle ha trott det. Håller väl på att evolvera precis som pokémons gör.Fysiskt har jag nog aldrig varit i så bra form som nu. Ansiktet har dock sett bättre dagar. Fast vet av erfarenhet att hemska aknen kunde vara på ännu värre nivå. Nu försöker jag kontrollera det genom hälsosamma mat- och levnadsvanor. Inne i en god cirkel, till och med börjat tappa sötsuget. Får fokusera extra på min mentala hälsa 2020, mera chill och mindre stress.  Min originella plan för januari 2020 var att flytta till Malta och fortsätta jobba från kontoret där ett tag men häromdagen bestämde jobbet att säga upp mig och några andra på grund av dålig marknadssituation. Så verkar som att min planerade sabbat blir ett halvår tidigare än vad jag ursprungligen tänkt. Kunde inte ha begärt bättre timing egentligen. Redan sålt mina möbler tidigare denna månad inför nästa veckas flytt och idag fick jag teven sålt. Resterande saker får jag donera till loppis eller packa med mig till min roadtrip. För att citera Dierks Bentley: "Free and easy down the road i go..."