April onsdag

När jag hamnade i inkorgen på mailen för att ta bort massa som jag försökt ignorera, så hittade jag gamla bilder på mig och mina vänner. Jag har ju sett dom förut men det är ändå kul och mindre kul att se dom igen. Hur kommer det sig att vi ändras i tanken att se på oss själva ( på t.ex bilder)? Jag tycker nu att jag kan klä mig snyggt om jag vill eller vara mig osminkad och snygg, men tycker jag det om 10år om jag ser på bilder ifrån 2018 och framåt.  Det jag kommer ihåg med den första bilden på mig  är att vi hade varit på Gekås i Ullared. Jag hade köpt en locktång vilket är komiskt eftersom jag har lockigt hår. Min mamma var sjuk i cancer då och hon blev dålig inne på varuhuset. Jag hade med mig Karin, en barndomsvän och när vi kom hem lockade vi håret 😅 Nu när jag ser på bilden så tänker jag, varför var jag så elak emot mig själv? Att se ut som alla andra ville jag verkligen det och var det värt det, att jag åt minimalt, träna och ville ta fina bilder på mig med digitalkamera som jag hade då och var trendigt. Det är en tanke jag ställer mig när jag börjar reflektera. Jag är nu över trettio år och ser livet med ett större perspektiv och det är skillnad på att vara sexton och trettiotre. Det är sorgligt att jag har lagt så mycket energi på att väga ett viss tal, strävan efter en platt mage, smalhets med allt som har med kroppen att göra, är vad jag känner nu. Jag tycker jag ser sjuk ut vilket jag är men det är också bara jag som vet det. Andra tycker kanske "du ser söt ut" för vi är våran bästa kritiker själva. Jag tycker bilder på andra är fina, visst är det så?  Jag försökte att passa in i samhället efter vad som var fint och snyggt på en tjej men samtidigt ville jag ju vara lite unik i klädstil. För mig handlade det om att bli omtyckt och accepterad. Det var en uppmärksamhet som jag ville ha och att andra skulle tycka jag var inom ramen och normen: "perfekt" "normal" Vem har inte hört ordet "normalviktig"? Ska vi gå och känna på det i livet att hela tiden sträva efter det och samtidigt unna oss god mat och känna att vi lever livet men i andra stunden springa av oss och banta eller börja en diet i nästa tanke? FÖR ATT VI SKA VARA NORMALVIKTIGA. Om vi gör det, är det värt det, den energin? Finns inget rätt eller fel svar jag söker här utan vill utmana dig som läser att tänka varför du gör som du gör emot dig själv och vad du inte gör?  Har du tänkt snälla tankar om dig själv idag?  2018, mig med mer former är detta. Jag har fortfarande hjärnspöken med hur jag ser ut på denna bild. Jag försöker tänka att det är en väldig fin bild, rolig, med en tanke bakom och det är ett fint ljus. Det är en fin bild. En bild kan vara fin på många sätt och det är med just ljuset som jag gillar denna bild. Kom ihåg försök vara snäll emot dig själv. Jag försöker med och med inställningen att vi gör så gott vi kan. "Jag gör mitt bästa" Ha en fin dagVarma hälsningar Evelina