Scenkonst

  Under de senaste veckorna så har Fridhems teaterklasser spelat sina slutproduktioner. Jag, som älskar teater, såg varje föreställning två gånger.    Först ut var det psykologiska dramat "Kära Jelena". Om fyra elever som går hem till sin lärarinna Jelena för att ändra sina examensbetyg. Hon har nyckeln till skåpet i skolan med examensbetygen, och den vill eleverna ha så att de kan höja sina siffror. Allting börjar lovande för elevernas del, men när en av dem avslöjar deras egentliga syfte för tidigt tvingas de påbörja sin plan innan de egentligen tänkt göra det. Kvällen urartar i psykiskt och fysiskt våld, både mellan eleverna och mot lärarinnan. Mörkt och välspelat!     Sedan var det "Först föds man ju". En sorts skruvad, rolig, sorglig kärlekshistoria. Handlade om Nymse som blir dumpad av sin pojkvän Axel under en picknick. Han bor tillsammans med sin nervösa finklädde vän Tjutman som är förtjust i en av de märkliga systrarna som bor i huset intill. Båda systrarna heter egentligen Liss, och det heter även deras mamma och deras morbror. Så den ena kallas för Kiss istället. De vågar inte lämna huset eftersom de är rädda för världen utanför. Deras granne heter Victor, han lider av svår migrän som gör honom lätt galen. Det handlar om mötena som uppstår när de träffas, hur en hanterar kärlek, avsaknaden av den, ensamhet och mod.     "Hysterikon" utspelar sig på ett köpcenter och kretsar kring konsumtion, relationer mellan människor, känslor och kritik angående vad en kan och bör köpa. Karaktärerna är bland andra en butiksägare som gärna säljer på kunderna saker, en ”white saviour”, en överklasskvinna och hennes tillika överklassiga pojkvän, en paranoid kille som tror att alla tittar på vad han köper, en åttaårig pojke som letar frälsarkort, en mördare som finner kärleken hos en deprimerad kvinna, och en glitterklädd prostituerad som bor i affärens frysdisk. När kunderna gör dåliga saker i affären får de en påse bajs av butiksägaren i kassan när de handlat, de får dra olika kort, betala med sin värdighet. För att citera en recension av pjäsen men från en annan uppsättning: "Med fullastade kundvagnar och tomma hjärtan stöter de ihop och avslöjar sina helveten för varandra.     "Kvinnotransport" berättade om sex stycken kvinnliga straffångar som i slutet av 1800-talet färdas från England mot Australien via fartyg. Om deras begynnande vänskap, maktutövningarna från den manliga besättningen, och hur det påverkar en människa att leva under sådana förhållanden. Så mycket woman power, och skeppets sergeant är patriarkatet personifierat. I korta pauser blinkar den beigea ljussättningen i rosa och moderna poplåtar förstärktes med kraftfull dans.     "Lilleskogen" var en mörk historia ur barns perspektiv, tragiska händelser berättades med mycket humor. En samling barn besöker Lilleskogen utan lov genom ett hål i stängslet, där inneuppstår en brand, ett försvinnande, och hemligheter flyter upp till ytan. I kulisserna finns även Mannen - en hotfull karaktär som en aldrig får se - och Kungen, som kämpar för att kyrkklockorna ska sluta slå. Skådespelarna spelar barn med genuinitet och perfekt balans, de är barn utan att vara det minsta barnsliga. Otroligt berörande.   Så lycklig över att ha fått se så mycket bra teater under det här året, och också så ledsen över att det är slut. På fredag åker jag nämligen hem till Göteborg på obestämd tid. Denna söndag är en sentimental söndag. ♥ Fanny ♥