Äntligen framme!

Hej hej hallå vänner!Efter några dagar har jag ork att checka in här igen. Jag anlände safe and sound till Sharklife vid 9 på kvällen. Efter 6,5 timmar på Londons flygplats tog jag nattflyg till Johannesburg i Sydafrika. Fick en kompis vid gaten till flyget, Mattias, som det visade sig satt två rader framför mig så vi fortsatte snacka på flyget. Hans pappa är svensk, hans mamma tysk men han är amerikan och golfproffs. Flyget gick bra, men kunde verkligen inte sova...Väl framme i jburg hade jag frukost med Mattias i väntan på att få checka in mitt bagage till Durban. Väl incheckad mötte jag upp Jessica, en tjej från Portugal, som ska vara på projektet samtidigt och skulle med samma flyg som jag.Väl på plats i Durban hämtade Candice upp oss, hon kan väl typ beskrivas som vice huvudperson för Sharklife. Det var en 4 timmars bilresa, men vi pratade massor om allt möjligt. En underbar person hon Candice. Vi anlände runt 9 och tjejerna här mötte oss och hälsade oss välkomna. Jag och Jessica duschade och sen bums i säng. Campen är inte så stort och allt sitter ish ihop. Vi bor allihopa i varsitt rum med en säng, myggnät över och några hyllor (se bild). Jag har "tigerhaj" - rummet 😍Vi har ett stort kök och fyra kylar. Tydligen köper vi typ all mat ihop vilket känns sjukt najs. De flesta äter vegetariskt så better for me. Ja och juste, vi är 7 stycken tjejer här! Alla från Europa förutom en tjej från Hongkong.Tyvärr kund ejag inte sova något min första natt här heller. Det var klibbigt varmt, jag hade myggor innanför mitt myggnät, en tupp började skrika från 2 på natten och ja, jag var klarvaken. Klockan ringde vid 5.30 för en timme senare skulle vi ut med båten. Men det var fel bromsarna och hjulen på bilen (vi hakar alltså på båten på bilen och kör ner till stranden) så först efter att Grant (huvudperson för projektet) fixat det vid 12 kunde vi ge oss iväg. Så vi tuffade iväg till stranden i sodwana Bay vilket är en helt enorm strand. Bred och helt sjukt lång. Så långt ögat kan se är det strandremsa, nästan som en remsa av öken innan havet.Innan jag kom hit trodde jag att sodwana Bay var litet och det skulle knappt vara andra människor här. Byn är liten men oj så mycket folk. Det är fortfarande semester fram tills på måndag så otroligt mycket afrikanare. En chockerande lång bit av stranden är full av parkerade bilar från turister och själva "centrum" av stranden är det tätt av dykbåtar och fiskebåtar, ska försöka fota det någon gång. Sodwana Bay är tydligen ett av världens bästa dykställen säkert 50 olika dykpunkter. Sedär vilken win win för mig, både att folk försvinner på måndag OCH att det är fantastisk dykning. Vi körde ut med båten till ett ställe (1/4 mile) där en viss hajart brukar hålla till. De kallas ragged toothed shark (sandhaj på svenska) men jag kommer referera till dem som raggies. Ifall vi ser några stycken raggies där, så stängs dey dykstället ner över sommaren (alltså nu) då de har din dräktighetsperiod där. Det första vi gör på detta ställe är att hoppa i och snabbt snorkla kring revet och räkna all megafauna (dvs sköldpaddor, rockor, hajar, valar) som vi ser. Direkt såg vi en raggie ca 12 meter nedanför oss. Snorklingen var i sån extrem motström att jag simmade på men rörde mig knappt en millimeter, helt sjukt. Efter snorklingen dyker vissa ner med tuber och andra fridyker. Detta för att ta foton och därefter kunna foto-identifiera de olika djuren. Jag fick lov att dyka med tuber för att se hur det funkade. En till Candice (hon som berättade om Sharklife för mig och svarade på oändliga frågor) och hennes pojkvän Roman, skulle leda dyket och byta batterier på en undervattenskamera. Under tiden dem gjorde det skulle jag och en annan tjej bara vara stilla på sandbotten ocj ta foto på eventuella megafauna som simmade förbi. För det första var det svårt att hålla sig still för det var en så sjukt stark ström som nästan kastade en fram och tillbaka. Fick liksom gräva ner handen i sandbotten för att hålla mig någorlunda stilla. Det dröjde verkligen inte längre förrän jag ser Candice peka åt ett håll och där simmar en raggie förbi. Dem må se groteska ut med tänder här och där i munnen, men de är tydligen den snällaste typen av haj. Lugna och nyfikna. Den här hajen var alltså 2 meter ifrån mig och simmade liksom i profil bredvid mig. Tog upp kameran och smällde av några bilder. Ska kolla på dme fotona i eftermiddag för att se om det blev något bra. Hur kändes det då? To be honest, jag reagerade inte ens förrän efteråt. Det var en sjukt häftig upplevelse men jag blev lite chockerad av mig själv att jag inte ens känsla något alls. Det kan ha två förklaringar. Ett: jag hade alltså inte sovit på två dygn och den energin jag hade använde jag till att överleva (krydd men ja), och då fanns det inte så mycket över till att ta in massor av intryck. För jag kände inte heller något när jag såg havet, som brukar få mig att le stort. Två: det här är för forskning och då blir liksom huvudfokuset att samla in data och inte att jag ska ha det najs. Eller så var det en kombination av båda. Oavsett så blev jag förvånad, på ett negativt sätt, över min oförmåga att känna något och började fundera på om det är rätt ställe jag hamnat på. Men jag lovar, efter detta så har det blivit bättre!!Det här blev superlångt och mestadels bara beskrivande, men det blir så i början då det är så mycket nytt. Har efter detta sovit bättre, fridykt en hel dag, sett massor av djur och såklart bränt mig, men mer om det senare. Nu ska jag äta frukost och vid 8 ska vi ge oss ut igen, jag fullt påpälsad men glad för att undvika solen. Ha det så fint ❤️ Har hamnat på rätt när de har en hel sektion med våtdräkter, tuber och dykutrustning Sara och Jessica från Portugal.  Köket! Wingki från honking I bild. Mitt lilla rum, med säng, myggnät och en liten hylla.  Storhandling. Kundvagn fylld med mat för 6 personer. Vi handlar och äter tillsammans för det mesta.