Ett blått lugn

En av anledningarna till att jag valde detta ställe (Sharklife) före andra, var att få lära mig fridyka. Ända sedan jag såg "octopus teacher" på Netflix, en film om en man utanför Kapstaden som blir vän med en bläckfisk genom att fridyka bland kelpskogarna, har jag velat lära mig fridyka. På dessa snart 2 månader som jag varit här, har jag utvecklats något enormt främst vad gäller min fridykning. Tack vare mycket vattenvana och simningen hade jag redan en bra teknik, men med vägledning av Grant och mitt eget driv för att utvecklas, vill jag nu säga att jag kan fridyka bra. Idag, torsdag 17 feb när jag skriver detta, lyckades jag fridyka ner till 15,6 meters djup och uppnår därmed kraven för att nå level 2 inom fridykning (teorin saknas ännu dock). Har velat nå level två sedan jag insåg att level 1 nästan är för enkel och ni vet ju hur jag gillar utmaningar. Min första vecka här lyckades jag fridyka till ca 13-14 meter vilket kändes helt sjukt, men det var utan ordentlig andningsteknik och dykteknik, och mer ren vilja. Men idag, med 3-4 timmars sömn och väldigt vågigt lyckades jag med lugnt sinne och lugna rörelser ta mig ner till revet på 16 meters djup, chillade där en kort stund, hann posera för en bild av Jessica som dök med tuber och sen lugnt upp igen. Det krampar i halsen och i lungorna, hjärnan skriker att luften är slut men jag vet att jag bara använder ca 10 % av det syret jag har i lungorna. För varje dyk jag gör, lär jag mig sakta att hantera dessa tankar och kan behålla mig lugn. Jag är så himla himla stolt över min utveckling och tycker det är så roligt att kunna fridyka. 15,6 meter, det är inte illa pinkat.Idag, den 21a februari dök jag ner kanske 7-8 gånger till 13,5 meter, stannade där ett bra tag för att leta efter tänder från raggies eller för att kolla in hajarna. Vill ändå påstå att det nog blivit mitt nya bekväma djup. AHHH tycker det är så fantastiskt. Lägger till en liten text som jag skrev på Instagram som förklarar hur jag upplever fridykning:"Det finns ett typ av lugn när man tittar upp på en himmel full av stjärnor, när man lyssnar på bra musik och när man går i en grönskande skog med fågelsång. Men jag har aldrig tidigare upplevt en sådan stark känsla av lugn som när jag fridyker. Med endast ett viktbälte och ingen annan dykutrustning, känner jag mig helt fri. Utan ljudet från regulatorn är världen tyst. Allt jag kan höra är mina egna hjärtslag och tanker, tillsammans med ljuden från havet. Jag kommer alltid vara i vördnad för våra magiska undervattensvärldar. Kan jag snälla få komma tillbaka som en fisk eller något annat marint djur för mitt nästa liv? " Kram 💙💙